Då och nu

Wow, känner mig som Bambi på hal is när jag skriver här efter ett långt uppehåll. Min Bloggersida ligger fortfarande på ett gammalt format, länklistan är inte uppdaterad och mycket har hänt sedan sist.

När jag började blogga juni 2005 höll jag på att slutföra studierna i svenska på Stockholms universitet, jag hade inte startat mitt företag (ingemarsdotter kommunikation) och jag var inte politiskt aktiv. Dessutom var jag fortfarande i chock efter min pappas bortgång hösten 2004.

Idag är jag projektledare för sociala medier på Centerpartiet, singel och har arbetat upp ett stort nätverk som jag är mycket glad över.

Förlusten av min pappa kommer alltid att smärta men han finns med mig hela tiden, vilket är en enorm trygghet och ger mig stöd varje dag.

Min personliga utveckling under de här åren är jag oerhört glad och stolt över. Att gå från ingenting, professionellt sett, till att vara där jag är idag har krävt en hel del ansträngningar.

Vändningen kom någonstans när jag bestämde mig för att bli aktiv medlem i Centerpartiet (strax efter valet -06). Det var då nätverkandet och marknadsföringen av mig själv började på allvar. Eftersom jag är en social person genererade det faktiskt inte några större problem.

Men som den väldigt självkritiska person jag är, tycker jag ju ändå att jag har kommit "igång" sent i livet. Livets hårda kanter har dock passerat mig alltför många gånger, och det har inte funnits utrymme för att komma igång tidigare. Detta kan göra mig väldigt förbannad emellanåt, men att gräva ner sig är ingen idé och tar alldeles för mycket energi. Kanske återkommer jag till anledningarna vid ett senare tillfälle.

Hur jag går vidare med mitt bloggande vet jag i dagsläget inte. Antagligen kommer jag att publicera texter med stort varierande innehåll till jag hittar en form jag blir nöjd med. Känns mycket spännande. Måste ju också skicka ett tack till Niclas Strandh som genom en Twitter-fråga igår fick mig sparka igång det här igen.