Leta i den här bloggen

14 mars 2007

Stureplanscentern möter Tove Lifvendahl

Konstaterar att det är ett gäng trevliga och engagerade liberaler som i O-baren på Sturehof har givit studiecirkeln ett modernt ansikte. Uppfriskande.

Tove Lifvendahl om när hon samtalade med oss den åttonde mars. Som vanligt ett trevligt möte med Stureplansgänget.

En sammanfattning från kvällen:

Är du svag?

Om kyrkan brottas med frågan om människan är ond eller god så brottas politikerna med
frågan om människan är stark eller svag. Motsättningen står mellan två små ord, men
konsekvenserna blir enorma. Kampen om människosynen skär genom hela samhället.
Tove Lifvendahl har en vision där människans styrka sätts i centrum.

Inför valet 2002 genomförde Tove en undersökning av skrifter från riksdagen om vilka grupper som ansågs svaga. Tanken kom från en mediabild hon ansåg sig se vilken handlade om en underskattning av individen. Analysen av undersökningen blev att i stort sätt alla utom vita heterosexuella män i storstäder som äger sin egen bostadsrätt var svaga. När hon sedan gick ut och frågade folket var det dock bara 10% som ansåg sig vara svaga och de ansåg det dessutom vara ett temporärt tillstånd. Hennes kollega en statslös assyrisk kvinna kände sig förolämpad av frågan; en missbrukare tyckte att den var enormt stark när denne var som djupas nere i drogerna men att styrkan riktades till negativa handlingar; den neurologiskt handikappade ville avslöja
myterna om deras grupps svagheter, men tjänade mer på en annan argumentation.

Tove anser att omhändertagandet bygger på välvilja, men en missriktad sådan. Konsekvenserna
av stödet gör att människor tjänar på att göra sig svagare än vad de är. Där av Toves vision, ett
samhälle som bygger på människans styrka. För att nå dit måste man passera en av liberalismens
svårigheter, att det inte finns ett mål utan kampen står kring människosynen.

För att närma oss Toves vision krävs ett förändrat perspektiv. Istället för att sänka ribban så alla kommer med måste vi höja ribban och pressa folk över den. Det handlar om att ställa krav på våra medmänniskor. I sin bok ”Skärp dig Svensson” pressenterar Tove och några kollegor många goda exempel på hur detta görs på ett humant och varmt sätt. För oss berättade Tove om Hervor. Hervor driver ett kooperativt äldreboende i norrland och i 10 år har hon skickats land och rike runt och agerat det goda exemplet för ett individanpassat och framgångsrikt boende. Hervor tycker det är både ansträngande och jobbigt att behöva ha den positionen när hennes modell bevisligen är mycket framgångsrik och säger ”jag orkar inte vara det goda exemplet längre. När ska individens behov bli norm?”

Stureplanscentern frågade sig om:

Var någonstans har man en stark människosyn? Istället för att jämföra sig med Belgiens bostadspolitik, USAs tillväxtpolitik och Canadas migrationspolitik kanske vi ska utgå från ”Var vill vi vara?”

Hur skapar vi en biståndspolitik som utgår från att stärka människor? Exempelvis SIDA måste bli bättre på att ta reda på behov istället för att komma med fantastiska modeller och även låta sitt arbete blir utvärderat med hjälp av extern expertis.

Varför finns inte civila samhället/frivillig sektorn i alliansens agenda? Traditionellt sätt äter gärna socialdemokraterna upp bra initiativ och inkorporera dem i stadsapparaten för att plocka godhetspoäng. Är det inte dags att bryta bidragsberoendet och fokusera på kvalité och kundnöjdhet så att det uppstår en sund konkurrens i denna sektor också.

5 kommentarer:

  1. Well. Det går en film på SF just nu. När jag läste ditt inlägg påminns jag om filmen och tänker att den bygger ungefär på samma människo- och samhällssyn som den du beskriver: "Jakten på lycka", där den hårt ansatte och utblottade Will Smith bor på tunnelbane-toaletter med sin lille son men ändå lyckas bli wall street-miljardär.

    Sensmoralen är naturligtvis att Will Smith klarar det - för att han verkligen vill.

    Till skillnad från alla andra uteliggare som ligger i drivor på gatorna.

    Dan sa att du gillar att diskutera så nu tar jag mig friheter...

    /anna

    SvaraRadera
  2. Visst jag gillar att diskutera.

    Men jag tycker att du bortser från vad Tove Lifvendahl faktiskt säger: att folk tillskrivs egenskapen svag, men att de själva inte är beredda att hålla med om det.

    Och ditt exempel är ju en klassiskt Hollywoodstory, där ingen är förlorare i slutändan. Men det är ju faktiskt inte vad varken Stureplanscentern eller Tove säger. Naturligtvis finns det alltid människor som inte klarar sig själva och som därför ska omfattas av ett socialt skyddsnät.

    Dessutom är det en minoritet som du talar om. Jag uppfattar det som att du tycker att det är fel att ändra på incitamenten för oss andra, så att vi kan hjälpa oss själva istället för att vara passiva mottagare av allehanda bidrag.

    SvaraRadera
  3. Mja. Diskussionen om huruvida människan ska betraktas som stark eller svag brukar från liberalt håll som regel syfta till att motivera att Tove & co ska slippa betala för den offentliga sektorn. Motivera och cementera klasskillnaderna. Och samtidigt sova gott om nätterna.

    De medmänniskor som det ska ställas humana och hårdare krav på brukar inte vara de du kallar "oss andra" utan snarare mina klienter på socialtjänsten. Och de är som regel inte så intresserade av teoretiska begrepp, mer av att få de resurser de behöver för att överleva sin vardag. Vilket det inte direkt verkar finnas goda utsikter för sedan alliansen börjat löpa amok.

    Hey, vi kan ha jätteroligt när vi kommer till könskvotering eller varför inte ROKS. Men det kanske vi kan ta över en öl vid tillfälle.

    SvaraRadera
  4. "Motivera och cementera klasskillnaderna"

    Det är alltid lika intressant att få ord lagda i munnen. Jag antar att du inte vet att Tove Lifvendahl är volontär och vice ordförande i Stadsmissionen.

    Så här skriver hon aporopå det:

    Människor som befinner sig i akut behov av hjälp från sina medmänniskor kan inte vänta på tvååriga remissbehandlingar eller statliga utredningar.

    Att ordet liberal är ett själsord i vissa kretsar är ju inget nytt, men du menar alltså att "dina klienter" är hjälplösa offer som inte klarar någonting i livet utan måste omhändertas för att överleva.

    Dessutom missade du tydligen att jag i min kommentar inlägg visst tycker - i likhet med övriga Stureplanscentern - att det är en növändighet med sociala skyddsnät. Men inte alltid, och inte förutsättningslöst.

    Öl, vin - visst.

    SvaraRadera
  5. Nu lägger ni av, båda två. Gör som jag, lägg er någonstans mitt emellan, lyssna, kramas, tänk gott, ha smör på båda sidorna av knäckebrödet, ta inte ställning...

    Ps.
    Ulrika, du menar väl skällsord. I och för sig är det roligt att se liberal som ett ord av själen. Kanske var det det du menade.
    Ds.

    SvaraRadera