Stureplanscentern möter Tove Lifvendahl

Konstaterar att det är ett gäng trevliga och engagerade liberaler som i O-baren på Sturehof har givit studiecirkeln ett modernt ansikte. Uppfriskande.

Tove Lifvendahl om när hon samtalade med oss den åttonde mars. Som vanligt ett trevligt möte med Stureplansgänget.

En sammanfattning från kvällen:

Är du svag?

Om kyrkan brottas med frågan om människan är ond eller god så brottas politikerna med
frågan om människan är stark eller svag. Motsättningen står mellan två små ord, men
konsekvenserna blir enorma. Kampen om människosynen skär genom hela samhället.
Tove Lifvendahl har en vision där människans styrka sätts i centrum.

Inför valet 2002 genomförde Tove en undersökning av skrifter från riksdagen om vilka grupper som ansågs svaga. Tanken kom från en mediabild hon ansåg sig se vilken handlade om en underskattning av individen. Analysen av undersökningen blev att i stort sätt alla utom vita heterosexuella män i storstäder som äger sin egen bostadsrätt var svaga. När hon sedan gick ut och frågade folket var det dock bara 10% som ansåg sig vara svaga och de ansåg det dessutom vara ett temporärt tillstånd. Hennes kollega en statslös assyrisk kvinna kände sig förolämpad av frågan; en missbrukare tyckte att den var enormt stark när denne var som djupas nere i drogerna men att styrkan riktades till negativa handlingar; den neurologiskt handikappade ville avslöja
myterna om deras grupps svagheter, men tjänade mer på en annan argumentation.

Tove anser att omhändertagandet bygger på välvilja, men en missriktad sådan. Konsekvenserna
av stödet gör att människor tjänar på att göra sig svagare än vad de är. Där av Toves vision, ett
samhälle som bygger på människans styrka. För att nå dit måste man passera en av liberalismens
svårigheter, att det inte finns ett mål utan kampen står kring människosynen.

För att närma oss Toves vision krävs ett förändrat perspektiv. Istället för att sänka ribban så alla kommer med måste vi höja ribban och pressa folk över den. Det handlar om att ställa krav på våra medmänniskor. I sin bok ”Skärp dig Svensson” pressenterar Tove och några kollegor många goda exempel på hur detta görs på ett humant och varmt sätt. För oss berättade Tove om Hervor. Hervor driver ett kooperativt äldreboende i norrland och i 10 år har hon skickats land och rike runt och agerat det goda exemplet för ett individanpassat och framgångsrikt boende. Hervor tycker det är både ansträngande och jobbigt att behöva ha den positionen när hennes modell bevisligen är mycket framgångsrik och säger ”jag orkar inte vara det goda exemplet längre. När ska individens behov bli norm?”

Stureplanscentern frågade sig om:

Var någonstans har man en stark människosyn? Istället för att jämföra sig med Belgiens bostadspolitik, USAs tillväxtpolitik och Canadas migrationspolitik kanske vi ska utgå från ”Var vill vi vara?”

Hur skapar vi en biståndspolitik som utgår från att stärka människor? Exempelvis SIDA måste bli bättre på att ta reda på behov istället för att komma med fantastiska modeller och även låta sitt arbete blir utvärderat med hjälp av extern expertis.

Varför finns inte civila samhället/frivillig sektorn i alliansens agenda? Traditionellt sätt äter gärna socialdemokraterna upp bra initiativ och inkorporera dem i stadsapparaten för att plocka godhetspoäng. Är det inte dags att bryta bidragsberoendet och fokusera på kvalité och kundnöjdhet så att det uppstår en sund konkurrens i denna sektor också.