Varför attraheras jag av sociala medier?

Vad är det med sociala medier som får mig att gå igång? Jag fick frågan av Mattias Östmar häromdagen och jag började mumla något om dialog, och att alla nu har tillgång till kanaler för att sprida sina tankar och ord i. Men sedan tänkte jag efter på riktigt, och insåg att det som jag faktiskt mest går igång på är att de just är - sociala.

Jag har lärt känna människor som jag utan de nya kanalerna inte hade haft en susning om att de finns därute. En av dessa är Niclas Strandh som jag numera uppskattar mycket, även om det var ett skakigt första möte. Andra som har kommit i min väg är Brit Stakston, Billy McCormac, Björn Falkevik, Jerry Silfwer och nyss nämnda Mattias - med flera med flera.

En del känner jag mer, andra mindre. Det viktiga är dock att jag har förmånen att träffa intressanta och kunniga människor på ett helt annat sätt än tidigare. Det är numera så mycket lättare att söka sig till människor med samma intresseområden en själv. Man slipper gå tråkiga kvällskurser (okej det är min subjektiva åsikt) för att hamna i rätt kontext.

(Precis i detta ögonblick fick jag kommentaren "vilken datanörd du är". Jag ler och tänker att om det att vara social, också innebär att jag är datanörd så okej då).

Men det är just det: det är mötena i verkliga livet som gör de sociala medierna så spännande och intressanta. Ju fler jag lär känna på nätet ju större blir mitt fysiska sociala nätverk. Avstånden krymper och jag träffar sköna människor på köpet.