Long Tail vs politiken

Dessa nischer är outforskad mark med produkter som det tidigare inte var lönsamt att erbjuda. Dessa typer av produkter har alltid funnits där men de har bara inte varit synliga eller enkla att hitta" [...] "Knapphet kräver hittar - om det bara finns ett visst antal platser på hyllorna eller i etern är det förstås klokt att fylla dem med det som säljer bäst. Och om det är allt som finns så är det också vad folk kommer att köpa [Chris Andersson, Long Tail]

Har precis läst inledningen till Chris Anderssons "Long Tail". Och min tankeverksamhet har redan kommit igång: hur kan man applicera hans tankar och slutsatser på politiken? Går det överhuvudtaget att göra?

Nu skulle jag med lätthet kunna googla allt som har skrivits om denna bästsäljare, och låta mig bli färgad av det. Istället ska jag försöka låta mina tankar flöda fritt under läsningen.

Alltså, mitt flöde:

Inom politiken väljer man ofta med omsorg ut några få frågor man vill marknadsföra och därmed uppmärksamma. Dessa ska helst nå ut med maximal effekt - i så få medier som möjligt, tycks devisen vara. Detta har varit möjligt när de flesta av oss förlitade oss på vad som stod i DN eller vad som sades i Rapport - helt enkelt det som filtrerades genom journalisterna. Den enskildes möjlighet att driva en egen agenda var begränsad. Detta är inget nytt - "alla har en megafon och kommer att utnyttja den". Fritt citerat från Niclas Strandh och Brit Stakston

Ett nyckelord här är filtrering. Politikerna var ju också till mångt och mycket tvungna att förlita sig på en inte alltid objektiv journalistik. Varför väljer man då att hänga sig kvar vid detta filter?

Eftersom jag är färgad av den verklighet jag dagligen lever i, utgår mitt resonemang i dagsläget från de sju riksdagspartierna. Och mina funderingar är således: hur kan det etablerade partisystemet tillgodose väljarnas intressen på bästa sätt?

Tillåt mig att tänka fritt: Genom att vikta personvalet tydligare skulle det ge politikerna större legitimitet att agera fritt i eget namn. Och de skulle därmed kunna bli mer nischade i sina frågor. Men nu är det inte så. Hur kan då partierna utnyttja sociala medier för att nå fler väljare i "smalare" frågor där folk känner att de vill engagera sig i?

Vi måste våga nå en mindre publik/färre personer per fråga - och inse värdet av att göra det. Om den enskilde individen får ett engagemang är det också mer troligt att han/hon blir engagerad. Och engagemang leder ofta till samtal med andra som i sin tur...

Jag tror att nyckelordet är just mod. Att våga prova något som inte har prövats tidigare i Sverige. En stor utmaning ligger i att få folk i den politiska sfären med på båten och att våga släppa kontrollen.

Frågan är naturligtvis mer komplex är så här. Och det är ett tankeflöde publicerat utan att göra anspråk på att vara mer än ett tankeflöde :).