Vad ordval säger om dina värderingar - fem år senare

Vad ordval säger om dina värderingar döpte jag ett blogginlägg till för fem år sedan. Kvaliteten på det inlägget kan ifrågasättas, men det är inte det som är intressant. Det intressanta är att jag just nu återigen funderar över uttryckssätt, och hur man pratar med varandra. Har ord någon objektiv innebörd egentligen - eller måste man känna den person man pratar med för att över huvudtaget ha en ärlig chans att kunna ta till sig det som sägs? Eller är det ännu lättare att missförstå varandra just för att man tror att man faktiskt känner den andra personen?

Ett exempel: Om jag säger stol borde det ju betyda just stol, eller hur? Icke desto mindre har vi alla olika tolkningar som poppar upp i hjärnan. Någon tänker på morfars gamla insuttna skrivbordsstol, en annan på en stram designstol man gärna skulle vilja köpa på Svenskt Tenn, medan den tredje personen tänker på köksstolen som hon ristade ett kryss på när hon var liten (skulle kunna vara jag ;). Handlar det om mer abstrakta resonemang och diskussioner blir tolkningarna med största sannolikhet ännu mer spretiga och svåra att tyda.

Jag är med i en grupp på Facebook där vi idag diskuterade värdet av att leva minimalistiskt. Olika åsikter delades, stöttes och blöttes. Till synes var vi några som representerade konsumtionssamhället, och några ett asketiskt sätt att leva. Detta är emellertid inte sant. Jag tror att vi alla egentligen var ganska överens om att vi tycker om våra iPhones och Macar, men helst inte vill omge oss med ett materiellt överflöd. Läser man tråden är det dock lätt att tro att vi var på kollisionskurs med varandra, och det kanske vi faktiskt tyckte själva också.

Det är just därför det är lätt att hamna i dispyter då vi alla tycker att vi har tolkningsföreträde till just det vi själva säger. "Kom inte och skriv mig på näsan"

Jag har läst två bloggposter som tangerar detta område men ur en liten annan synvinkel. Hur medvetna är vi egentligen om orden vi sprider omkring oss är essensen i dessa (som jag tolkar (!) det). Ja, visst sprider vi energier omkring oss - det är jag övertygad om. Är vi glada och skrattar borde domino-effekten inte utebli; samma sak om vi är arga. Jag är en person som, på gott och ont, är väldigt känslig för hur min omgivning agerar och kommunicerar. De gånger jag hade arga människor omkring mig när jag var liten stelnade jag till, och mådde dåligt. Detta är dock en liten annan sak än att vara medveten om v i l k a ord vi säger, och därmed sprider.

Så - har orden vi kommunicerar någon avgörande betydelse för att bli förstådd och för att förstå andra? Framför allt när är vi alla tenderar att hela tiden utgå från oss själva och vad vi själva menar när vi lyssnar på andra. För sin egen del är det naturligtvis viktigt hur man agerar, tänker och var man lägger sin energi. Dock - att hela tiden tro att det man själv kommunicerar till andra har stor betydelse kanske gör att man inte vågar säga något till slut (för att hårdra det lite)?

Frågan jag ställer mig alltså är om det hjälper hur medvetna vi än är om det vi säger, när vi alla ändå har våra egna tolkningar på det vi hör och läser? Därmed inte sagt att vi inte ska bry oss om vad vi säger. "Dra åt helvete" är mycket mer negativt än "sköt om dig" - det kanske vi kan vara överens om.