Leta i den här bloggen

15 mars 2006

Intolerans i Sverige - inget nytt

Göran Persson är förvånad över att 41 procent av svenskarna har en helt eller delvis negativ syn på judar. Det är inte jag. Jag tror att det till mångt och mycket hänger ihop med en allmän främlingsfientlig trend i samhället (samma rapport visar att 24,1 procent av svenskarna tycker att det är för många muslimer i Sverige) vilken man inte kan undgå att uppfatta om man bara håller öronen öppna:

De tar våra jobb; Det vet man ju vilka som begår de flesta brotten; komma hit och leva på bidrag. Och inte sällan är utsagorna betydligt mer subtila, vilket egentligen är värre än de mer pathosinriktade utspelen.

Nej, jag förstår mig inte på denna förvånade uppsyn som inte bara Persson uppvisar. Jag vill påstå att svenskarna i gemen är väldigt otillåtande, följer man inte de osynliga reglerna som finns riskerar man dömande blickar. Låt gå för att reglerna kan variera med inkomst och socialgrupp - men de finns alltid där i en eller annan skepnad. Hur många har inte tittat konstigt på någon som klär sig ja... sådär konstigt. Usch.

Med detta i åtanke är det inte uppseendeväckande att undersökningen fick det utslag den fick, och istället för att förvåna sig är det dags att på allvar ta tag i detta accelererande problem.

16 kommentarer:

  1. Du har alldeles rätt i att det är dags att ta tag i det.

    Varje gång sådana här undersökningar presenteras uttrycker politiker "sin bestörtning" och tycker att saker är "oroväckande" etc.

    Jag har en teori, nämligen att OM Persson (eller någon annan politiker för all del) skulle ha sagt att vederbörande INTE var förvånad alls visar det ju på att politikerna misslyckats, typ.

    Jag förvånas inte över någonting längre. Möjligen att gamla vanföreställningar kring judar och pengar resp makt över medier lever kvar så mycket även utanför nazianstuckna kretsar.

    SvaraRadera
  2. Ja, jag tycker att det är skrämmande med all vardagsrasism som förekommer. Och precis som politikerna inte vill erkänna att det finns ett problem, så vill inte heller "Svensson" erkänna att han/hon hyser vissa främlingsfientliga åsikter - trots att personen i fråga kanske just har uttryckt något sådant.

    Om folk åtminstone kunde vara explicita med att de är rasistiska, så skulle mycket vara vunnit - då hade man åtminstone något att utgå från.

    SvaraRadera
  3. Nils Forsberg18/3/06 23:31

    Om det är så att folket i gemen har en intolerant attityd borde då inte ifrågasättas det slags tillämpade värderingssättet vilket uppenbarligen är besvärande.

    Vilket är det värderingssätt som innebär tolerans som inte medför besvärande beteenden?

    SvaraRadera
  4. Nils: Är lite osäker på vad du menar, men naturligtvis innebär att vara människa att man alltid måste förhålla sig till omgivningen på något sätt.

    Och att begära att människor ska hålla sig till samma normer låter sig ju inte göras, om man inte vill leva i ett totalitärt samhälle. Men, det innebär ju inte att man måste vara otillåtande mot dem som "inte är precis som jag", och det är just detta jag opponerar mig emot. Många är de som tycker att vi i Sverige lever i den bästa av världar, och inte kan se att det finns andra sätt att leva på som kanske också fungerar.

    SvaraRadera
  5. Nils Forsberg19/3/06 18:20

    Va bra att du nämner att man oundvikligen ständigt råder ett ömsesidigt förhållande mellan en människa och omgivningen.

    Menar vi detsamma?

    Att du och jag gör på olika sätt är trevligt om inte någon av oss ger sig sjutton på att båda (alla) ska göra precis lika dant (totalitarism).

    SvaraRadera
  6. Nils Forsberg19/3/06 18:22

    rättelse

    Va bra att du nämner att det....osv

    SvaraRadera
  7. Nils: Jag tror att vi är inne på samma linje. Det skulle vara oerhört tråkigt med ett likriktat samhälle.

    SvaraRadera
  8. Nils Forsberg20/3/06 10:35

    Innebär inte ett likriktat samhälle intolerans, uttryckt både i ord som handling, dvs det slags samhällssystem inkl språkbruk vi nu i folkutbredd omfattning har skapat?

    Igen - hur tänker man för att bete sig intolerant alternativt tolerant?

    Hur många bryr sig om det faktum du nämner; att varenda människa alltid har ett ömsesidigt förhållande med omgivningen. Jag upplever inte dig som intolerant när du påtalar den viktiga självklarheten. M.a.o. det att människan lever som part i ett konkret sammanhang och således har att hitta på olika göromål som passar in i sammanhanget och inte tvärt om om vi vill bete oss tolerant.

    Vi har ju förståelseförmåga och därmed behov att förstå. Klart att jag vill prata med andra förståligt om vad som helst och inte intolerant. Samtalsupplevelse kan omöjligt hänföras till den ena eller andra samtalsparten utan till sammanhanget människan omgivningen . Det går inte att samtala själv vilket dock inte innebär likriktning.

    Är det inte när vi försöker skapa ett sammanhang av det olika (en likare) som vi sedan ska grunda vårt skapande av olikheter på som intoleransen uppstår?

    SvaraRadera
  9. "Är det inte när vi försöker skapa ett sammanhang av det olika som vi sedan ska grunda vårt skapande av olikheter på som intoleransen uppstår?"

    Menar du att det folk inte förstår i sin omgivning, kan de inte heller förhålla sig till? Att ju högre grad av förståelse man har, ju mer tolerant är man?

    Om ja, så förklarar ju inte det varför många uppfattar svenskar som mindre toleranta än andra.

    Jag vill påstå att intoleransen (i Sverige)inte enbart handlar om en icke-förståelse för andra kulturer, utan ger sig uttryck i betydligt mer banala sammanhang.

    SvaraRadera
  10. Nils Forsberg21/3/06 00:00

    Ja intoleransen kommer till uttryck både i stort som smått.

    Även om "svenskarna" vet mycket så innebär inte det att de använder vetandet med förstånd.

    Är du intresserad fortsätta prata om förhållandet människa - omgivning tills det blir klart att vi inte pratar förbi varandra om detta existerande förhållande som är avgörande för yttrandefriheten (språklig tolerans, kommunikation för att förstå och bli förstådd).

    Var finns man i förhållande till omgivningen?

    Vad omfattar begreppet omgivningen i dess oinskränkta mening?

    Går det att storleksbestämma (måttsätta) omgivningen?

    Jag menar som tidigare sagts att intolerans följer när man försöker skapa sammanhang ouppmärksam på att man faktiskt lever i ett befintligt naturligt sammanhang; människan inlemmad i omgivningen, vilket icke skapade förhållande gäller lika för alla parter oavsett vad olika parterna än gör för tillfället.

    Eftersom det inte går för någon part att sätta sig utanför omgivningen går heller aldrig se den som en företeelse. Det hindrar dock inte att man tänker på att man lever som en del inlemmad i omgivningen och sedan beter sig därefter. Man gillar att man lever tillsammans med omgivningen som man tillhör.

    Man hänför då inte upplevelse till olikheter, dvs personliga upplevelsevarianter, eftersom man aldrig är avskild från omgivningen även om det ser så ut.

    Vem förstår inte det när man tänker sansat på det.

    Tänker man inte på det så kan man heller inte förhålla sig förståligt till det utan börjar irra bland allt det olika efter sin identitet (tillhörighet) vilken då alltid tycks hotad. Man försöker värna om sitt vilket innebär intolerans.

    Både religiösa som ateistiska tänkare, med språkbruksarv därefter, bortser från detta självklara. Ord står mot ord och part mot part.

    /NF

    SvaraRadera
  11. Nils: Det är stora filosofiska frågor du ställer.

    Vad gäller begreppet "omgivning" varierar det säkert med individen, där jag tror att t.ex. utbildning kan ha betydelse. Likaså påverkar det säkert hur berest man är, fast det i sin tur beror säkert på vilket syfte man reser i. Det är med andra ord, tror jag, svårt avgränsa omgivningen.

    "Man gillar att man lever tillsammans med omgivningen som man tillhör"

    Kanske, men det betyder väl inte att man per definition behöver vara intolerant mot de som står utanför sin egen kontext?

    "Man försöker värna om sitt vilket innebär intolerans."

    Där håller jag inte med dig; bara för att man värnar sitt eget behöver man inte vara exkluderande och intolerant. Fast å andra sidan kanske du har rätt i att det är så många resonerar, och det är just det som jag ogillar: Många lever i en bedräglig tro att det som avvikar också hotar.

    SvaraRadera
  12. Nils Forsberg21/3/06 22:18

    Du svarade filosofiskt riktigt på mitt första inlägg. Jag förstod direkt vad du nämnde om. Du menade otvetydigt vad du sade rakt på sak. Jag konstaterade helt enkelt som en erfarande människa - ja så är det.

    Tänk på vad den enkla sanningen som helhet innebär när den tillämpas från olika privata som kollektiva infallsvinklingar i smått som stort. Struntar vi i att tänka på och samtala om den sanningen så kommer vi aldrig ur intoleransdilemmat. Det är välprövat genom tiderna.

    Det handlar om att man utvecklar en intolerant mental inställning när man struntar i hela sanningen -den som du så direkt nämner - att man alltid har ett fast begripligt förhållande till omgivningen trots att det oinskränkta sanna sammanhanget man tillhör inte är någon slags avgränsad makro- eller mikroföreteelse. Inte heller behöver man värna om det förhållandet.

    Det som är värsta hindret för att tänka enkelt är det ärvda mångtydiga språkbruket som man blivit invand med åtföljande blixtsnabba grumliga associeringar. Det språkbruket baseras på mångfalden olika företeelser, det icke substansiella.

    Eftersom det inte går att upptäcka den hela sanningen vetenskapligt så har man att använda förståndet till att tänka förståndigt på den existerande enheten (sammanhanget) man har att grunda sina personliga kontexter på så att de inte blir sammanhangslösa och intolerabla.

    Det menar jag är att tänka filosofiskt (inte akademiskt formellt) vilket då inte motsäger vetenskapligt sant tänkande.

    Ställs man inför frågan vem man umgås med så kunde man svara "jag umgås alltid med omgivningen". Några kanske då reflekterar över det även om de flesta nog reagerar vanemässigt och tycker att det verkar helknäpp. Så brukar man inte säga!

    Hur beter man sig när det man värnar om hotas tas ifrån en?

    Hur är den entydiga subjektstrukturen beträffande;
    -förståelseförmågan (hjärnorganismen)
    -människan
    -omgivningen
    ?

    /NF

    SvaraRadera
  13. Nils: svarar gärna, men inte i kväll (är för trött). Svarade dock på ditt mejl..

    SvaraRadera
  14. Nils Forsberg26/3/06 23:21

    Vad tycker du?

    Innebär det jag pratar om tolerant användning av förståelseförmågan?

    /NF

    SvaraRadera
  15. Jag tycker att du delvis talar emot dig själv (eller så är jag för ofilosofisk)när du säger: Det handlar om att man utvecklar en intolerant mental inställning när man struntar i hela sanningen och samtidigt säger: Det som är värsta hindret för att tänka enkelt är det ärvda mångtydiga språkbruket som man blivit invand med åtföljande blixtsnabba grumliga associeringar

    Å ena sidan pekar du på att man aktivt struntar i att se att det faktiskt finns en kontext runt omkring en, och att man därmed utvecklar en intolerans. Jag väljer att använda "kontext" istället för sanning, då det inte finns en absolut sanning. Å andra sidan säger du att det finns ett nedärvt språkbruk som hindrar oss från att vara öppna i sinnet.

    Är dessutom inte riktigt säker på vad du menar med språkbruk?

    Men om folk inte förstår det de ser och upplever, kunde man ju kräva att de skulle införskaffa sig kunskap därom. Och att idag skylla på att man har liten förståelse för den eller den kulturen, är att göra det lätt för sig. Men visst finns det de som per definition tycker att det nya och ovana är skrämmande enbart för att de inte vana vid det.

    SvaraRadera
  16. Nils Forsberg27/3/06 18:23

    Naturligt logiskt tänkt begrips att förståelseförmågan-människan-omgivningen är en absolut helhet.

    Det är där det invanda språkbruket och mentaliteten spökar till det. Det att allt är relativt såsom det ser ut inför ögonen. Det är att vara utseendefixerad i sina värderingar och reaktioner och därmed bete sig intolerant (inkl språkligt).

    Det är väl inget nytt att människor i folkutbredd omfattning kan tänka så att de blir så förvirrade att de aldrig kan sansa sig betr varför det gick snett.

    /NF

    SvaraRadera