tag:blogger.com,1999:blog-133394462024-03-08T00:07:16.322+01:00IngemarsdotterUlrika Ingemarsdotterhttp://www.blogger.com/profile/14456916668393825148noreply@blogger.comBlogger239125tag:blogger.com,1999:blog-13339446.post-63142738200771567552011-10-02T16:43:00.000+02:002011-10-02T16:55:59.928+02:00Tillitens fula ansikte<br />
Känslan av att sällan känna tillit, den tär.<br />
<br />
Nej, det handlar inte om att släppa taget och våga lita fullt ut.<br />
<br />
Det handlar om alla de gånger jag litade, och om alla de gånger tilliten visade sig vara en chimär.<br />
<br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhDKPN9JuS5S5W1GcEMBRzn5fumdK63bEpSy_ZeglwcDrFQSXlRr4OvqYJLH5UvuVKTI0Z24UH2idBQlX5v_GaovbEAOoplFQpnuoP6lSi9reGAwPWj8NC8gJHQOLUij5IkYe8E/s1600/sem_09_o%25CC%2588" imageanchor="1"><img border="0" height="300" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhDKPN9JuS5S5W1GcEMBRzn5fumdK63bEpSy_ZeglwcDrFQSXlRr4OvqYJLH5UvuVKTI0Z24UH2idBQlX5v_GaovbEAOoplFQpnuoP6lSi9reGAwPWj8NC8gJHQOLUij5IkYe8E/s400/sem_09_o%25CC%2588" width="400" /></a></div>
<br />
<br />
<br />
<br />Ulrika Ingemarsdotterhttp://www.blogger.com/profile/14456916668393825148noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-13339446.post-71870426407624862632011-03-05T15:48:00.006+01:002011-03-05T16:12:47.824+01:00Alla borden<span style="font-weight: bold;font-size:85%;" >Jag borde:</span><span style="font-size:85%;"><br />vara<br />snäll<br />mot<br />mig<br />själv<br /><br /><span style="font-weight: bold;">Jag borde inte:</span><br />slå<br />på<br />mig<br />själv<br /><br /><br />Vad är det med alla borden i denna värld? Det är så mycket man borde. Jag förlorar mig i alla borden och stirrar rakt ut.<br /><br /><span style="font-weight: bold;">Jag borde skriva:</span><br />Jag är snäll mot mig själv<br />Jag slår inte på mig själv<br /><br />Men då skulle jag ju ljuga och man bör inte fara med osanning.<br /></span>Ulrika Ingemarsdotterhttp://www.blogger.com/profile/14456916668393825148noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-13339446.post-61049755742357849122010-11-02T19:35:00.003+01:002010-11-02T19:49:35.436+01:00Jag måste vända om. Igen.<div><span class="Apple-style-span" style="font-size:small;">Ibland saknar jag samtalen, skratten och kramarna jag delade med dig. Jag saknar att älska med dig. Vetskapen om att vi delar så många tankar och visioner gör det ibland extra svårt.</span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-size:small;"><br /></span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-size:small;">Allt mer sällan kommer dessa tankar.</span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-size:small;"><br /></span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-size:small;">Jag tänker istället på någon annan. Jag tänker på någon annan med insikten att det är helt fel väg vi har svängt in på. Jag tänker att jag måste vända om. Måste vända om innan det kommer att göra för ont. </span></div>Ulrika Ingemarsdotterhttp://www.blogger.com/profile/14456916668393825148noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-13339446.post-5886708443581461612010-10-23T15:59:00.005+02:002010-10-23T18:06:10.754+02:00Äntligen i ett Flow<span class="Apple-style-span" style="font-size:small;">I förmiddags när jag var på väg till </span><a href="http://se.wordcamp.org/"><span class="Apple-style-span" style="font-size:small;">Word Camp</span></a><span class="Apple-style-span" style="font-size:small;"> slog det mig - jag hamnade igår i ett tillstånd som jag har saknat under en längre period. Det kan närmast beskrivas som </span><a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Flow_(psychology)"><span class="Apple-style-span" style="font-size:small;">Flow</span></a><span class="Apple-style-span" style="font-size:small;">. </span><div><span class="Apple-style-span" style="font-size:small;"><br /></span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-size:small;">Det är en fantastisk känsla som jag har saknat.</span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-size:small;"><br /></span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-size:small;">Min fredagskväll blev annorlunda än jag tänkt. Istället för att snabbt äta Sushi och sedan umgås blev jag kvar på samma Sushi-ställe i flera timmar och skrev. Jag lade visserligen märke till människorna omkring mig men jag stördes inte av dem. Jag skrev, tänkte och skrev. Helt fokuserad på det jag gjorde.</span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-size:small;"><br /></span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-size:small;">Detta, tänker jag, måste vara en bra utgångspunkt nu när jag ä<a href="http://www.ulrikaingemarsdotter.se/2010/10/18/hur-skulle-jag-ta-mig-an-ett-uppdrag-i-sociala-medier/">r konsult inom kommunikation och sociala medier</a>.</span></div><br /><br /><!--copy and paste--><object width="446" height="326"><param name="movie" value="http://video.ted.com/assets/player/swf/EmbedPlayer.swf"><param name="allowFullScreen" value="true"><param name="allowScriptAccess" value="always"><param name="wmode" value="transparent"><param name="bgColor" value="#ffffff"> <param name="flashvars" value="vu=http://video.ted.com/talks/dynamic/MihalyCsikszentmihalyi_2004-medium.flv&su=http://images.ted.com/images/ted/tedindex/embed-posters/MihalyCsikszentmihalyi-2004.embed_thumbnail.jpg&vw=432&vh=240&ap=0&ti=366&introDuration=15330&adDuration=4000&postAdDuration=830&adKeys=talk=mihaly_csikszentmihalyi_on_flow;year=2004;theme=the_creative_spark;theme=unconventional_explanations;theme=how_the_mind_works;event=TED2004;&preAdTag=tconf.ted/embed;tile=1;sz=512x288;"><embed src="http://video.ted.com/assets/player/swf/EmbedPlayer.swf" pluginspace="http://www.macromedia.com/go/getflashplayer" type="application/x-shockwave-flash" wmode="transparent" bgcolor="#ffffff" width="446" height="326" allowfullscreen="true" allowscriptaccess="always" flashvars="vu=http://video.ted.com/talks/dynamic/MihalyCsikszentmihalyi_2004-medium.flv&su=http://images.ted.com/images/ted/tedindex/embed-posters/MihalyCsikszentmihalyi-2004.embed_thumbnail.jpg&vw=432&vh=240&ap=0&ti=366&introDuration=15330&adDuration=4000&postAdDuration=830&adKeys=talk=mihaly_csikszentmihalyi_on_flow;year=2004;theme=the_creative_spark;theme=unconventional_explanations;theme=how_the_mind_works;event=TED2004;"></embed></object><br /><br /><br /><span class="Apple-style-span" style="font-size:small;">Great. I think we are in the same situation btw (even though i don´t have children). gärna på </span><a href="http://www.ted.com/speakers/mihaly_csikszentmihalyi.html"><span class="Apple-style-span" style="font-size:small;">Mihaly Csikszentmihaly</span></a><span class="Apple-style-span" style="font-size:small;">i för att höra hans </span><a href="http://www.ted.com/"><span class="Apple-style-span" style="font-size:small;">Ted-föredrag</span></a><span class="Apple-style-span" style="font-size:small;"> om bland annat Flow och passioner.</span>Ulrika Ingemarsdotterhttp://www.blogger.com/profile/14456916668393825148noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-13339446.post-62346179078597548852010-10-22T19:19:00.005+02:002010-10-22T20:53:34.007+02:00Vad ordval säger om dina värderingar - fem år senare<a href="http://ingemarsdotter.blogspot.com/2005/07/vad-ordval-sger-om-dina-vrderingar.html">Vad ordval säger om dina värderingar</a> döpte jag ett blogginlägg till för fem år sedan. Kvaliteten på det inlägget kan ifrågasättas, men det är inte det som är intressant. Det intressanta är att jag just nu återigen funderar över uttryckssätt, och hur man pratar med varandra. Har ord någon objektiv innebörd egentligen - eller måste man känna den person man pratar med för att över huvudtaget ha en ärlig chans att kunna ta till sig det som sägs? Eller är det ännu lättare att missförstå varandra just för att man tror att man faktiskt känner den andra personen?<div><br /></div><div>Ett exempel: Om jag säger stol borde det ju betyda just <a href="http://sv.wikipedia.org/wiki/Stol">stol</a>, eller hur? Icke desto mindre har vi alla olika tolkningar som poppar upp i hjärnan. Någon tänker på morfars gamla insuttna skrivbordsstol, en annan på en stram designstol man gärna skulle vilja köpa på <a href="http://www.svenskttenn.se/">Svenskt Tenn</a>, medan den tredje personen tänker på köksstolen som hon ristade ett kryss på när hon var liten (skulle kunna vara jag ;). Handlar det om mer abstrakta resonemang och diskussioner blir tolkningarna med största sannolikhet ännu mer spretiga och svåra att tyda.</div><div><br /></div><div>Jag är med i en grupp på Facebook där vi idag diskuterade värdet av att leva minimalistiskt. Olika åsikter delades, stöttes och blöttes. Till synes var vi några som representerade konsumtionssamhället, och några ett asketiskt sätt att leva. Detta är emellertid inte sant. Jag tror att vi alla egentligen var ganska överens om att vi tycker om våra iPhones och Macar, men helst inte vill omge oss med ett materiellt överflöd. Läser man tråden är det dock lätt att tro att vi var på kollisionskurs med varandra, och det kanske vi faktiskt tyckte själva också.</div><div><br /></div><div>Det är just därför det är lätt att hamna i dispyter då vi alla tycker att vi har tolkningsföreträde till just det vi själva säger. "Kom inte och skriv mig på näsan"</div><div><br /></div><div>Jag har läst <a href="http://cristinarai.com/?p=67">två</a> <a href="http://www.mattiasostmar.net/kare-landfald-and-zen-coaching-ruined-my-evening/">bloggposter</a> som tangerar detta område men ur en liten annan synvinkel. Hur medvetna är vi egentligen om orden vi sprider omkring oss är essensen i dessa (som jag tolkar (!) det). Ja, visst sprider vi energier omkring oss - det är jag övertygad om. Är vi glada och skrattar borde domino-effekten inte utebli; samma sak om vi är arga. Jag är en person som, på gott och ont, är väldigt känslig för hur min omgivning agerar och kommunicerar. De gånger jag hade arga människor omkring mig när jag var liten stelnade jag till, och mådde dåligt. Detta är dock en liten annan sak än att vara medveten om v i l k a ord vi säger, och därmed sprider.</div><div><br /></div><div>Så - har orden vi kommunicerar någon avgörande betydelse för att bli förstådd och för att förstå andra? Framför allt när är vi alla tenderar att hela tiden utgå från oss själva och vad vi själva menar när vi lyssnar på andra. För sin egen del är det naturligtvis viktigt hur man agerar, tänker och var man lägger sin energi. Dock - att hela tiden tro att det man själv kommunicerar till andra har stor betydelse kanske gör att man inte vågar säga något till slut (för att hårdra det lite)? </div><div><br /></div><div>Frågan jag ställer mig alltså är om det hjälper hur medvetna vi än är om det vi säger, när vi alla ändå har våra egna tolkningar på det vi hör och läser? Därmed inte sagt att vi inte ska bry oss om vad vi säger. "Dra åt helvete" är mycket mer negativt än "sköt om dig" - det kanske vi kan vara överens om.<div><div><br /></div></div></div>Ulrika Ingemarsdotterhttp://www.blogger.com/profile/14456916668393825148noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-13339446.post-36551736872352847562010-10-21T16:53:00.006+02:002010-10-21T17:32:53.387+02:00Vem ska jag tro på?<span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">Under den senaste månaden har jag blivit knockad fler gånger än jag orkar räkna. Jag har ställt mig upp vid nio för att bara bli nedslagen igen. Tvärtemot vad a l l a har sagt har jag rusat rakt in i knytnäven.</span><br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg6rpQrZ1d1LmkbPUAVoQoUqqwi5W5pWa6AghxHZwTLZ0lIyll8MBemlg57W815asm_FWoE5472bWXHhGUMeA8f51C9GNlkJb7jB8MnZf4Ns2q3RMCrlktJpZLr4ErhxLdesXMX/s1600/385141_muai_thai_fighting_1.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 225px; height: 300px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg6rpQrZ1d1LmkbPUAVoQoUqqwi5W5pWa6AghxHZwTLZ0lIyll8MBemlg57W815asm_FWoE5472bWXHhGUMeA8f51C9GNlkJb7jB8MnZf4Ns2q3RMCrlktJpZLr4ErhxLdesXMX/s400/385141_muai_thai_fighting_1.jpg" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5530522265793112690" /></a><br /><span class="Apple-style-span" style="font-size:small;"><br /><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">Korkat? Ja, kanske. Men jag har ju trott på orden som har sagts omkring mig och skrivits till mig. Orden stod där men betydde uppenbarligen inget. Man kan även välja att säga att jag gjorde en feltolkning - men den versionen kommer inte att hålla i rätten. Jag frågar mig dock på vem vi ska tro om inte ens orden som står i privata mejl är att lita på?<br /></span></span><div><div><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;"><br /></span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">Jag har inte tillit längre. Jag har nog aldrig hyst tillit. En terapeut sa en gång att det beror på en skadad mamma-dotter relation. Och så kanske det är. Kanske det kan förklara varför jag har en sådan separationsångest - den är så avgrundsdjup att jag vid separationstillfällena (oaktat typ av separation) inte tycker att det finns något värt att leva för. Jag har känt så ända sedan jag var barn.<br /><br />I en konversation tidigare idag berättade jag att jag för några år sedan arbetade hårt på att stänga av/bygga upp en mur omkring mig för att slippa såras. Jag lärde mig faktiskt stänga av vissa tankar. När detta arbeta var nästan klart mötte jag en människa som tyckte att sådant var dumt, och långsamt började jag då riva min mur. Nu står jag här, oändligt sårad och önskar att jag inte hade varit så snabb att riva ner det jag under så lång tid lagt så mycket tid på att bygga.</span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;"><br /></span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">Det kanske låter kallt och hårt att stänga av sig själv, men för mig var det nödvändigt. Jag orkade inte mer just då. Död och sjukdomar hade varit min följeslagare under så många år att det fick vara nog.</span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;"><br /></span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">Nu önskar jag att muren fanns där så att jag slapp känna så mycket. Känslorna har mig just nu i ett järngrepp och allt jag vill är att kunna andas, skratta och njuta. </span><br /></div></div>Ulrika Ingemarsdotterhttp://www.blogger.com/profile/14456916668393825148noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-13339446.post-2003252376668982642010-10-13T10:44:00.000+02:002010-10-13T10:45:17.751+02:00Ryck upp dig för fan!Idag påpekade en ytlig bekant i periferin för mig att "det faktiskt inte var något synd om mig" ity jag är ju vuxen nu. Eh, näe tänkte jag. Har jag sagt det? Det jag däremot sa var att jag har varit nere för räkning/under isen de senaste två veckorna. Den bekantas svar? Ja, ja men det är bara du som kan göra något åt din situation.<div><br /></div><div>Vad svarar man på det?</div><div><br /></div><div>- Näe jag tycker att du och du och du ska fixa mitt liv åt mig...</div><div><br /></div><div>INTE</div><div><br /></div><div>För att backa bandet och bli lite mer begriplig så har mitt liv helt slängts över ända i 180 km/h på bara två veckor. Det började med att jag sa upp mig från ett jobb (det var dags att gå vidare). Det var på onsdagen. Tisdagen därpå tog mitt förhållande slut i en krasch bom bang. Och dessutom brottas jag med en inkompetent jurist som påstår sig ta hand om min mammas dödsbo.</div><div><br /></div><div>Jag sa upp mig med tanken att jag ska få igång mitt företag Ingemarsdotter Kommunikation - och det gäller naturligtvis fortfarande. Jag sa upp mig med den, som det skulle visa sig, chimära föreställningen att jag under en tid framåt skulle dela på bostadskostnader etcetera.</div><div><br /></div><div>Så blev det alltså inte.</div><div><br /></div><div>Jag hamnade istället i ett hål omgiven av sömnlösa nätter och obefintlig aptit. Och då tycker jag mig ha "rätt" att få vara lite svag när detta händer.</div><div><br /></div><div>Nu är jag på väg upp igen (precis som jag har rest mig alla andra gånger det har behövts) och det känns naturligtvis väldigt bra.</div><div><br /></div><div>Detta är ingen snyfthistoria. Det ä r inte synd om mig. Men jag fattar inte den oförstående inställning min bekanta uppvisade när jag bara sa som det var.</div><div><br /></div><div>Min undran är var <a href="http://sv.wikipedia.org/wiki/Empati">empatin</a> har tagit vägen? Är världen så kall och hård att man förväntas borsta dammet från axlarna när livet är jobbigt? En sådan värld vill inte jag leva i.</div><div><br /></div><div>Och det gör jag tack och lov inte.</div><div><br /></div><div>Tack alla alla fina människor som har visat att världen inte är kall och hård. Tack för at ni finns där när det gör som mest ont och jag behöver det som mest.</div><div><br /></div><div>Vi lever i ett samhälle där de professionella näverkens betydelse accelererar (och inget ont om det egentligen). Men var hamnar vi om vi står utan hyfsat stabila sociala nätverk när livet inte är så snällt mot oss? Det samhället vill inte jag leva i. Och de nätverken mina kära vänner är upp till er att bygga. Människor utan just empati och förmåga att se andra människor - förutom sig själva - kommer att i förlängningen att bli ensamma.</div><div><br /></div><div>Sofia Mirjamsdotter bloggde förra året mycket bra om <a href="http://mymlanthereal.wordpress.com/2009/01/10/varme-i-de-sociala-natverken/">värme i de sociala digitala nätverken</a>. Dessa kontakter har betytt mycket för mig under denna resa.</div>Ulrika Ingemarsdotterhttp://www.blogger.com/profile/14456916668393825148noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-13339446.post-88156194362967086612010-02-15T21:23:00.010+01:002010-02-15T23:23:41.226+01:00Jag är inte sinnessjuk. Bara sjuk.Jag är sjuk och det känns positivt. <div><span class="Apple-style-span" style="font-size:small;"><br /></span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-size:small;">Positivt därför att jag nu får förklaringar på varför jag har har känt mig deprimerad den sista tiden. Trött. Orkeslös. Initiativlös. Samt ett helt gäng fysiska symtom (men ingen tjänar på att jag räknar upp dessa; allra minst jag).</span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-size:small;"><br /></span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-size:small;">Positivt för att det nu bara kan bli bättre. Jag ser äntligen att jag kan bli Ulrika igen. På gott och på ont :-)</span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-size:small;"><br /></span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-size:small;">Jag har fel på min sköldkörtel. Punkt. Finito. </span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-size:small;"><br /></span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-size:small;">Jag avsäger mig vänligen men bestämt alla goda råd och tips. Jag har en läkare och tar vidare diskussion med honom.</span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-size:small;"><br /></span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-size:small;">Detta inlägg skriver jag enbart av egoistiska skäl. Jag vill få ner svart på vitt att jag inte är sinnessjuk. Jag är sjuk.</span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-size:small;"><br /></span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-size:small;">Jag har förgäves försökt hitta förklaringar till mitt mående i</span><a href="http://ingemarsdotter.blogspot.com/2009/05/om-att-alska.html"><span class="Apple-style-span" style="font-size:small;"> relationer</span></a><span class="Apple-style-span" style="font-size:small;">, i </span><a href="http://ingemarsdotter.blogspot.com/2009/08/privat-vs-personligt-pa-natet.html"><span class="Apple-style-span" style="font-size:small;">händelser förra året</span></a><span class="Apple-style-span" style="font-size:small;">, på arbetssituationen men någonstans känt att det faktiskt inte håller som förklaring till varför jag har känt mig deprimerad.</span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-size:small;"><br /></span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-size:small;">Kanske kan detta förklara en massa saker i mitt liv. Men mer om det en annan gång. Nu gråter jag (för att jag är så in i bomben trött varje dag att varje steg känns som en ansträngning) och ler (för att det finns ett ljus i tunneln)- samtidigt.</span></div>Ulrika Ingemarsdotterhttp://www.blogger.com/profile/14456916668393825148noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-13339446.post-9127215727014103982009-10-05T22:46:00.005+02:002009-10-05T22:52:28.200+02:00<blockquote><span style="font-size:85%;">"Gör det som du själv tycker är rätt och</span><span style="font-size:85%;"> strunta i vad andra tycker. Det kommer att förvåna och kanske reta </span><span style="font-size:85%;">upp din omgivning. So what?"<br /></span></blockquote><span style="font-size:85%;"><br />Min pappas ord till en tonårig, osäker tjej ger mig fortf</span><span style="font-size:85%;">arande styrka.<br /><br /><br /></span><div style="text-align: center;"><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj5nHVekgf7Qa2a_00VVbkVgJB6BfSPo017-6peiAewJ3x0-ALC4S5zPbTDOyRPVuO1jp1fDYAftVCiA5hUQOmYT5PPr6-6dwp_wsit7bEYq-YmKpvwD6M_ysrRBQj2yKeJq-nb/s1600-h/pappa.jpg"><img style="cursor: pointer; width: 318px; height: 320px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj5nHVekgf7Qa2a_00VVbkVgJB6BfSPo017-6peiAewJ3x0-ALC4S5zPbTDOyRPVuO1jp1fDYAftVCiA5hUQOmYT5PPr6-6dwp_wsit7bEYq-YmKpvwD6M_ysrRBQj2yKeJq-nb/s320/pappa.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5389220910627487842" border="0" /></a><br /></div><span style="font-size:85%;"><br /><br /></span>Ulrika Ingemarsdotterhttp://www.blogger.com/profile/14456916668393825148noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-13339446.post-17853726192039533462009-08-29T16:33:00.016+02:002014-09-24T14:25:29.059+02:00När polisen ringde på dörren. <br />
<div>
<span style="font-size: 85%;"><b>Vad är privat och vad är
personligt att skriva om på nätet? Framför allt hur ska man förhålla sig
till detta, vad är okej att kräkas ut om och vad bör man hålla inom
hemmets fyra väggar? Det är inte en helt enkel fråga och några givna
svar finns givetvis inte. Men om detta vill jag berätta. </b></span></div>
<br /><br />
<span style="font-size: 85%;">Jag har haft en, minst sagt, omtumlande sommar där vin har blandats med vatten i en salig röra. </span><span style="font-size: 85%;"><br /></span><span style="font-size: 85%;"><br />Kulmen kom när det kvart i åtta en lördagsmorgon ringde på dörren och två poliser stod utanför:</span><span style="font-size: 85%;"><br /></span><span style="font-size: 85%;"><br /></span><br />
<div>
<span style="font-size: 85%;">- Vi söker Ulrika Ingemarsdotter</span></div>
<span style="font-size: 85%;"><br /></span><span style="font-size: 85%;"><br />- Det är jag, gäller det min mamma?</span><span style="font-size: 85%;"><br /></span><span style="font-size: 85%;"><br /></span><span style="font-size: 85%;">- Vi kommer med ett tråkigt besked</span><span style="font-size: 85%;"><br /></span><span style="font-size: 85%;"><br /></span><span style="font-size: 85%;">- Det är mamma, hon är död? Eller hur, visst är det så, min mamma är död.</span><span style="font-size: 85%;"><br /></span><span style="font-size: 85%;"><br /></span><span style="font-size: 85%;">- Vi måste tyvärr meddela att din mamma hittades död i sin lägenhet igår och hennes man är anhållen misstänkt för mord alternativt dråp.</span><span style="font-size: 85%;"><br /></span><span style="font-size: 85%;"><br /></span><span style="font-size: 85%;">Nu snurrar det rejält i huvudet. Jag gråter inte, tänker bara på att jag måste ringa Pia. Jag måste ringa Pia. Måste ringa Pia nu. Nu måste jag ringa Pia. </span><span style="font-size: 85%;"><br /></span><span style="font-size: 85%;"><br /></span><span style="font-size: 85%;">- Får vi komma in</span><span style="font-size: 85%;"><br /></span><span style="font-size: 85%;">- Nej. Stå där, jag vill inte att ni kommer in. Men vad har hänt, har han slagit ihjäl henne. Berätta. Måste ringa Pia.</span><span style="font-size: 85%;"><br /></span><span style="font-size: 85%;"><br /></span><span style="font-size: 85%;">- Vem är Pia?</span><span style="font-size: 85%;"><br /></span><span style="font-size: 85%;"><br /></span><span style="font-size: 85%;">- Mammas syster. Det är mammas syster. Jag måste ringa Pia.</span><span style="font-size: 85%;"><br /></span><span style="font-size: 85%;"><br /></span><span style="font-size: 85%;">- Vi vill gärna prata med dig först. Du kan ringa henne sen.</span><span style="font-size: 85%;"><br /></span><span style="font-size: 85%;"><br /></span><span style="font-size: 85%;">- Robert, jag måste ringa Pia. Kan inte du prata med poliserna. Jag måste för helvete ringa Pia.</span><span style="font-size: 85%;"><br /></span><span style="font-size: 85%;"><br /></span><span style="font-size: 85%;">----------------------------------------------</span><span style="font-size: 85%;"><br /></span><span style="font-size: 85%;">- Mamma är död Pia. Vad ska jag göra? </span><span style="font-size: 85%;"><br /></span><span style="font-size: 85%;">----------------------------------------------</span><span style="font-size: 85%;"><br /><br /><br />Är det här rätt att skriva om? Men det <a href="http://www.aftonbladet.se/nyheter/article11941789.ab" target="_blank">stod ju om det</a> i <a href="http://www.expressen.se/nyheter/min-fru-ligger-dod-pa-golvet/" target="_blank">tidningarna</a>, och då måste det ju vara sant. Eller?<br /><br /><br />Sanningen om vad som hände finns inte. Ännu.<br /><br />"Det slutgiltiga obduktionsprotokollet är inte klart, men för närvarande är xx avskriven från alla misstanker."<br /><br />Kan någon bara berätta för mig hur det kommer sig att mamma hade blåmärken på kroppen?</span>Ulrika Ingemarsdotterhttp://www.blogger.com/profile/14456916668393825148noreply@blogger.com6tag:blogger.com,1999:blog-13339446.post-85585497734696266312009-07-18T18:58:00.006+02:002009-07-18T20:54:19.293+02:00I huvudet på Ulrika Ingemarsdotter<span style="font-size:85%;">Jag sitter just nu och dricker kaffe, surfar och lyssnar på musik på Youtube på min bärbara med oerhört dålig ljudkvalitet. Helst av allt skulle jag vilja skriva något intelligent och smart, men orden finns inte i tangentbordet just nu. Orden finns i huvudet men vill inte komma ut på rätt sätt när jag försöker fixera dem svart på vitt.<br /></span><br /><span style="font-size:85%;">Har också försökt mig på att skriva ett mejl. Samma sak med det.</span><br /><br /><span style="font-size:85%;">En del tror att de känner mig och säkerligen har de rätt - till en viss del. Kanske rent av till stor del i vissa fall. Men mina tankar är bara mina. Ingen känner mina djupaste sidor och mina mörkaste tankar. Det ska vi nog vara glada för.<br /></span><br /><span style="font-size:85%;">Lyssnade på </span><a href="http://www.sr.se/sida/artikel.aspx?programid=2071&artikel=2847645"><span style="font-size:85%;">Cecilia Frode</span></a><span style="font-size:85%;"> häromdagen som sa att hon är en känslomänniska "har jag förstått". "Jag är väldigt vilsen redan från början"<br /></span><br /><span style="font-size:85%;">Jag har inga bra ord att kommentera det med just nu (se ovan) men bara det att jag citerar henne säger något om mig.</span><br /><br /><span style="font-size:85%;">Så vad vill jag ha sagt? Jag vet inte, men behövde få ur mig det här på något sätt och någonstans. Så varför inte på min egen blogg.</span>Ulrika Ingemarsdotterhttp://www.blogger.com/profile/14456916668393825148noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-13339446.post-26266681762826047582009-07-09T14:03:00.007+02:002009-07-09T22:58:36.096+02:00Before I fall in love, I’m preparing to leave him<p><span style="font-size:85%;">Jag har under flera år (stor del av livet?) sett till att inte släppa någon inpå mig. Jag har inte velat utsätta mig för vad det kan innebära. Jag upplevs ofta, i alla fall till en början, som svåråtkomlig och lite kall. Detta gäller såväl i kärleks- som vänskapsrelationer.<br /></span></p><p><span style="font-size:85%;">Min historia säger mig att det inte är bra att släppa in människor. För i slutändan har man bara sig själv så varför släppa in någon? De jag har litat på har visat sig svika när det verkligen gäller. I gengäld har jag - detta måste i rättvisans namn sägas - funnit underbara människor som finns där.</span></p><p><span style="font-size:85%;">Men det förtar inte känslan av att jag till syvende och sist bara har mig själv. </span><br /></p><p><span style="font-size:85%;">Ibland flödar jag dock lite för mycket, vilket innebär att många vänner omkring mig känner till min historia. På gott och på ont. Det gör mig mer sårbar. Gillar inte det.<br /></span></p><p><br /></p><p><span style="font-size:85%;">Come on hold my hand,<br />I wanna contact the living.<br />Not sure I understand,<br />This role I’ve been given.<br /><br />I sit and talk to god<br />And he just laughs at my plans,<br />My head speaks a language, I don’t understand.<br /><br /><span style="font-style: italic;">I just wanna feel real love,</span><br /><span style="font-style: italic;">Feel the home that I live in.</span><br /><span style="font-style: italic;">’cause I got too much life,</span><br /><span style="font-style: italic;">Running through my veins, going to waste.</span><br /><br /><span style="font-style: italic;">I don’t wanna die,</span><br /><span style="font-style: italic;">But I ain’t keen on living either.</span><br /><span style="font-style: italic;">Before I fall in love,</span><br /><span style="font-style: italic;">I’m preparing to leave her.</span><br /><span style="font-style: italic;">I scare myself to death,</span><br /><span style="font-style: italic;">That’s why I keep on running.</span><br /><span style="font-style: italic;">Before I’ve arrived, I can see myself coming.</span><br /><br />And I need to feel, real love<br /></span><span style="font-size:85%;">And a love ever after.</span><br /><span style="font-size:85%;">There's a hole in my soul<br />You can see it in my face<br />It's a real big place</span><br /></p><p><span style="font-size:85%;">I cannot get enough.<br /><br /></span><span style="font-size:85%;">Come and hold my hand,<br />I wanna contact the living,<br />Not sure I understand,<br />This role I’ve been given<br /><br />Not sure I understand.<br />Not sure I understand.<br />Not sure I understand.<br />Not sure I understand.</span></p><p><span style="font-size:85%;"><br />(Robbie Williams)<br /><br /></span></p>Ulrika Ingemarsdotterhttp://www.blogger.com/profile/14456916668393825148noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-13339446.post-11179141348552854712009-05-24T22:50:00.005+02:002009-05-25T13:26:26.896+02:00Vad är vänskap?Ord kan borra djupt i människor. I mig.<br /><span style="font-size:85%;">Det är lätt att komma undan sårande ord genom att såraren använder retorik.<br />Härskartekniker?<br />Jag har kämpat länge för att komma någon vart, för att komma över trösklar och barriärer som bara jag vet om.<br />Jag har kämpat för mitt liv.<br /></span><br /><span style="font-size:85%;">Ja, nu blir jag bombastisk.<br />Så får det vara just nu.<br />För så är känslorna som exploderar i mig just nu.<br /><br />Ett samtal till en vän för att höra hur dagen har varit. Var tydligen fel.<br /><br />Vägrar att balansera ord på guldvåg ändå gör jag det ibland. Trodde att jag kunde vara vara trygg med mina vänner. Jag är inte alltid det.</span><br />SyndUlrika Ingemarsdotterhttp://www.blogger.com/profile/14456916668393825148noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-13339446.post-9801641420957756762009-05-17T18:49:00.001+02:002009-05-17T18:51:58.466+02:00Om att älska<span style="font-family: courier new;font-size:85%;" >Det finns inte många människor jag älskar.<br /><br />Jag är inte alltid bra på att uttrycka i ord vad jag känner utan tror att det ska märkas ändå. Det gör det nog inte alltid.<br /><br />De jag älskar får mig att känna; litar jag på; finns där oavsett vad; blir jag förbannad på; skrattar jag med; ringer jag till när det krisar; </span><span style="font-family: courier new;font-size:85%;" >älskar jag med; </span><span style="font-family: courier new;font-size:85%;" >kan såra mig djupt; finns inte i denna värld; finns långt bort; finns nära; älskar mig inte tillbaka; kan sänka mitt självförtroende; kan stärka mig; ser mig som jag är; har inte en aning om vem jag är<br /></span>Ulrika Ingemarsdotterhttp://www.blogger.com/profile/14456916668393825148noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-13339446.post-12845316702817875182009-05-05T15:32:00.001+02:002009-05-05T15:34:31.840+02:00testtestar <a href="http://centerpartiet2009.prod.dropit.se/Nyheter/Arkiv-2009/Nu-omregleras-apoteksmarknaden/">Twinglyfunktion </a>på CenterpartietUlrika Ingemarsdotterhttp://www.blogger.com/profile/14456916668393825148noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-13339446.post-85671943182002259402009-05-03T01:48:00.005+02:002009-05-03T02:22:23.801+02:00Tankar<span style="font-size:85%;">Har precis avslutat ett långt Skypesamtal där jag egentligen inte sa så mycket utan mest lyssnade. Inte desto mindre gick min tankeverksamhet igång (ibland tror jag att jag tänker för mycket). Vi pratade en del om att vara dedicerad till något. Och i vanlig ordning känner jag mig som en dålig människa som inte har en konkret ambition att förändra världen. Jag hade tankar och idéer på det en gång i tiden. Men livet kom i vägen. Nu är mitt liv dock så pass stabilt att det inte finns några ursäkter.<br /><br />Men det är inte hela sanningen. Under den livsresa jag har gjort finns det en sak som jag under några år ägnade i princip all vaken tid åt - det var att finnas för min pappa under hans sjukdomsperiod. Jag förändrade inte världen genom detta, men jag gjorde pappas tillvaro mycket bättre än den annars skulle ha varit. Det var ingen uppoffring, inget jag gjorde för att jag var tvungen - jag gjorde det av ren och skär kärlek.<br /><br />-------------------------------------------------------------<br /><br />Jag är just nu i Nice (bor högt över staden hos moster), för att försöka koppla av och bort. Det går sådär om jag ska vara ärlig.<br /><br />Känner generellt en sån jävla press över att säga rätt saker, visa att jag duger och att vara påläst.<br /><br />Jag hoppas och tror att folk kan vara sig själva runt mig.<br /><br />Det här blir en spretig bloggpost utan någon egentlig kontext. Sammanhanget finns däremot inne i mig själv. Det är så det får vara just nu</span>Ulrika Ingemarsdotterhttp://www.blogger.com/profile/14456916668393825148noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-13339446.post-75897395098013407992009-04-12T01:10:00.004+02:002009-04-13T02:22:23.134+02:00Vad jag sa till Mats Carlbom, DN, om politiker som bloggar<span style="font-size:85%;">Dagens <a href="http://knuff.se/u/66627b">snackis</a> bland bloggarna är onekligen <a href="http://dn.se/nyheter/politik/minimalt-intresse-for-riksdagsmannens-bloggar-1.842552">DN:s undersökning</a> av bloggande riksdagsledamöter. Tesen DN tycks driva är att utan kommentarer är det ingen idé för politikerna att fortsätta blogg. När jag pratade med <a href="http://sv.wikipedia.org/wiki/Mats_Carlbom">Mats Carlbom</a> på DN tidigare i veckan var det tydligt att vinkeln skulle komma att bli just så. Flera gånger frågade han mig huruvida jag verkligen tyckte att Centerpartiets ledamöter ska fortsätta blogga - när de ju faktiskt inte får några kommentarer. Behöver jag säga att jag tycker att de ska fortsätta blogga?</span><br /><br /><span style="font-size:85%;">Från artikeln:</span><br /><strong style="font-style: italic;"></strong><strong style="font-style: italic;"></strong><blockquote><span style="font-size:85%;"><strong style="font-style: italic;">Av Centerpartiets </strong></span><span style="font-style: italic;font-size:85%;" >10 bloggare hade hälften noll kommentarer på sina inlägg i mars. Men de bör ändå inte lägga av, menar Ulrika Ingemarsdotter som är projektansvarig för sociala medier på Centerpartiet.</span></blockquote><blockquote><p class=""><span style="font-style: italic;font-size:85%;" > – De ska absolut fortsätta blogga. Däremot bör de lära sig hur man gör för att ta in kommentarer, för de är jätteviktiga, säger hon.</span></p></blockquote><p class=""><span style="font-size:85%;">Som många redan <a href="http://digitalpr.se/2009/04/12/politiker-borde-blogga-mer-och-lyssna-mindre-pa-dn/">bloggat</a> om är det märkligt att räkna en bloggs intresse baserat på kommentarer. Två av de mest vällästa politiska bloggarna i Sverige torde vara <a href="http://www.johannorberg.net/">Johan Norberg </a>och <a href="http://erixon.com/blogg/">Dick Erixon</a>. Ingen av dessa tillåter kommentarer på sina bloggar, och med DN:s matematik är de därför ointressanta (nu tycker jag att en bloggare bör tillåta kommentarer, men det hör inte till saken just nu)</span></p><p class=""><span style="font-size:85%;">Jag funderar också på hur DN vet att KD har "betydligt färre besökare på sin hemsida än något annat riksdagsparti"? Mig veterligen har de inte tagit reda på hur många besökare Centerpartiet har, och det är något jag borde veta då jag är en av få personer som vet hur man kollar de siffrorna.</span></p><dl class="profile-datablock"><dt class="profile-data"><span style="font-size:85%;">Christer Jonsson, Landstinsgråd för Centerpartiet, skriver klokt på sin<a href="http://jonssonsfunderingar.blogspot.com/2009/04/dn-och-bloggfiaskot.html"> blogg</a>:</span></dt></dl><blockquote><span style="font-size:85%;">För min del är bloggandet ytterligareen möjlighet att kommunicera och nå ut. Jag når de bästa dagarna över 100 människor i dagsläget, det är långt fler än vad jag som landstingspolitiker någonsin har haft möjlighet att nå regelbundet tidigare. </span></blockquote><span style="font-size:85%;">I kölvattnet av DN-artikeln har även <a href="http://www.sr.se/ekot/artikel.asp?artikel=2762790">Ekot på SR</a> skrivit om detta och den kloke riksdagsledamoten <a href="http://stefantornberg.blogspot.com/2009/04/c-i-topp-i-dns-bloggundersokning.html">Stefan Tornberg</a> (C) säger där:<br /><br /></span><p style="font-style: italic;"></p><blockquote><span style="font-size:85%;">– Jag ser ju på min egen blogg att de flesta som läser bloggen inte lämnar någon kommentar, så jag upplever att man når många. Och man får många kommentarer också i verkligheten utanför bloggen om vad som stått där, säger Stefan Tornberg. </span></blockquote><p></p><span style="font-size:85%;">Egentligen finns det inte så mycket mer att tillägga. DN:s artikel är undermålig och dess syfte kan diskuteras, och görs i allra högsta grad just nu på bloggar och på exempelvis <a href="http://twitter.com/ingemarsdotter">Twitter</a>. Det är demokrati.<br /><br />Roligt däremot är att DN i sin undersökning konstaterar att Centerpartiets talesperson i rättsfrågor, <a href="http://johanlinander.se/blog/">Johan Linander</a>, är den ledamot som kan stoltsera med flest kommentarer. Det glädjer mig. Även om kommentarer är ett undermåligt mått för att bedöma en bloggs läsarkrets, eller grad av läsbarhet, är det de facto viktigt hur man hanterar kommentarer. Jag arbetar hårt på att få "mina" Centerpartister att förstå nyttan av dialog :).<br /><br />(Uppdaterat: Förutom länkarna i texten ovan) läs gärna <a href="http://evawesterberg.blogspot.com/2009/04/politikerbloggar.html">Eva Westerberg</a>, och <a href="http://mymlanthereal.wordpress.com/2009/04/12/politikerbloggarna-kommer-att-komma/">Sofia Mirjamsdotter</a>. Även <a href="http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2726831.svd">Svd</a> har valt att följa upp DN:s artikel<br /><br /></span>Ulrika Ingemarsdotterhttp://www.blogger.com/profile/14456916668393825148noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-13339446.post-36781212471847385512009-04-11T22:45:00.005+02:002009-04-13T02:03:19.155+02:00Varför attraheras jag av sociala medier?Vad är det med sociala medier som får mig att gå igång? Jag fick frågan av <a href="http://prfektlife.wordpress.com/">Mattias Östmar </a>häromdagen och jag började mumla något om dialog, och att alla nu har tillgång till kanaler för att sprida sina tankar och ord i. Men sedan tänkte jag efter på riktigt, och insåg att det som jag faktiskt mest går igång på är att de just är - sociala.<br /><br />Jag har lärt känna människor som jag utan de nya kanalerna inte hade haft en susning om att de finns därute. En av dessa är <a href="http://deepedition.com/">Niclas Strandh</a> som jag numera uppskattar mycket, även om det var ett <a href="http://ingemarsdotter.blogspot.com/2005/08/jmw-och-bloggen-och-deras-trovrdighet.html#comments">skakigt första möte</a>. Andra som har kommit i min väg är <a href="http://twitter.com/britstakston">Brit Stakston</a>, <a href="http://www.timbro.se/medarbetare/?medarbetare=2&hide_footer=true">Billy McCormac</a>, <a href="http://bjornfalkevik.blogspot.com/">Björn Falkevik</a>, <a href="http://www.doktorspinn.se/2009/02/28/naturals/">Jerry Silfwer</a> och nyss nämnda Mattias - med flera med flera.<br /><br />En del känner jag mer, andra mindre. Det viktiga är dock att jag har förmånen att träffa intressanta och kunniga människor på ett helt annat sätt än tidigare. Det är numera så mycket lättare att söka sig till människor med samma intresseområden en själv. Man slipper gå tråkiga kvällskurser (okej det är min subjektiva åsikt) för att hamna i rätt kontext.<br /><br />(Precis i detta ögonblick fick jag kommentaren "vilken datanörd du är". Jag ler och tänker att om det att vara social, också innebär att jag är datanörd så okej då).<br /><br />Men det är just det: det är mötena i verkliga livet som gör de sociala medierna så spännande och intressanta. Ju fler jag lär känna på nätet ju större blir mitt fysiska sociala nätverk. Avstånden krymper och jag träffar sköna människor på köpet.<br /></span>Ulrika Ingemarsdotterhttp://www.blogger.com/profile/14456916668393825148noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-13339446.post-62487115255507676082009-03-01T16:20:00.006+01:002009-03-01T18:02:06.563+01:00Long Tail vs politiken<span style="font-size:78%;"><span style="font-style: italic;">Dessa nischer är outforskad mark med produkter som det tidigare inte var lönsamt att erbjuda. Dessa typer av produkter har alltid funnits där men de har bara inte varit synliga eller enkla att hitta" [...] "Knapphet kräver hittar - om det bara finns ett visst antal platser på hyllorna eller i etern är det förstås klokt att fylla dem med det som säljer bäst. Och om det är allt som finns så är det också vad folk kommer att köpa </span>[</span><span style="font-size:78%;">Chris Andersson, Long Tail]</span><br /><br /><span style="font-size:85%;">Har precis läst inledningen till Chris Anderssons "<a href="http://www.bokus.com/b/9789100118037.html?pt=search_result">Long</a> <a href="http://www.flickr.com/photos/ingemarsdotter/3318618139/?rotated=1&cb=1235920821814">Tail</a>". Och min tankeverksamhet har redan kommit igång: hur kan man applicera hans tankar och slutsatser på politiken? Går det överhuvudtaget att göra?</span><br /><br /><span style="font-size:85%;">Nu skulle jag med lätthet kunna <a href="http://www.google.se/search?hl=sv&q=%22long+tail%22&btnG=Google-s%C3%B6kning&meta=&aq=f&oq=">googla</a> allt som har skrivits om denna bästsäljare, och låta mig bli färgad av det. Istället ska jag försöka låta mina tankar flöda fritt under läsningen.<br /><br />Alltså, mitt flöde:<span style="font-weight: bold;"><br /></span><br />Inom politiken väljer man ofta med omsorg ut några få frågor man vill marknadsföra och därmed uppmärksamma. Dessa ska helst nå ut med maximal effekt - i så få medier som möjligt, tycks devisen vara. Detta har varit möjligt när de flesta av oss förlitade oss på vad som stod i DN eller vad som sades i Rapport - helt enkelt det som filtrerades genom journalisterna. Den enskildes möjlighet att driva en egen agenda var begränsad. Detta är inget nytt - "alla har en megafon och kommer att utnyttja den". Fritt citerat från <a href="http://deepedition.com/">Niclas Strandh</a> och<a href="http://www.jmw.se/"> Brit Stakston</a><br /><br />Ett nyckelord här är filtrering. Politikerna var ju också till mångt och mycket tvungna att förlita sig på en inte alltid objektiv journalistik. Varför väljer man då att hänga sig kvar vid detta filter?<br /><br />Eftersom jag är färgad av den <a href="http://www.centerpartiet.se/defaultnormal.aspx?id=53577">verklighet</a> jag dagligen lever i, utgår mitt resonemang i dagsläget från de sju riksdagspartierna. Och mina funderingar är således: hur kan det etablerade partisystemet tillgodose väljarnas intressen på bästa sätt?<br /><br />Tillåt mig att tänka fritt: Genom att vikta personvalet tydligare skulle det ge politikerna större legitimitet att agera fritt i eget namn. Och de skulle därmed kunna bli mer nischade i sina frågor. Men nu är det inte så. Hur kan då partierna utnyttja sociala medier för att nå fler väljare i "smalare" frågor där folk känner att de vill engagera sig i?<br /><br />Vi måste våga nå en mindre publik/färre personer per fråga - och inse värdet av att göra det. Om den enskilde individen får ett engagemang är det också mer troligt att han/hon blir engagerad. Och engagemang leder ofta till samtal med andra som i sin tur...<br /><br />Jag tror att nyckelordet är just mod. Att våga prova något som inte har prövats tidigare i Sverige. En stor utmaning ligger i att få folk i den politiska sfären med på båten och att våga släppa kontrollen.<br /><br />Frågan är naturligtvis mer komplex är så här. Och det är ett tankeflöde publicerat utan att göra anspråk på att vara mer än ett tankeflöde :).<br /><br /></span>Ulrika Ingemarsdotterhttp://www.blogger.com/profile/14456916668393825148noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-13339446.post-62932124905525578522009-02-26T11:51:00.003+01:002009-02-26T11:56:28.805+01:00En sådan dagIbland säger kroppen stopp. Idag är en sådan dag. Och oj vad jag slår på mig själv för det. Den har sagt stopp så pass att jag till och med är hemma. <br /><br />Dock vet jag att jag kommer att vara på fötter i morgon. Det inger mig en trygghet jag inte hade förut. En trygghet som kommer av att jag under många år har jobbat med mig själv. Och det känns fantastiskt bra.Ulrika Ingemarsdotterhttp://www.blogger.com/profile/14456916668393825148noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-13339446.post-26640554280843105132009-02-04T22:45:00.000+01:002009-02-04T22:46:00.234+01:00+Centerpartiet +kärnkraftVad vill Centerpartiet i energifrågan frågar sig många idag. Själv har jag varit långt från <a href="http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1042&a=880710">stormens öga</a>. Dock vet jag att kommunikationsenheten (där jag arbetar) har haft - hrm - en del att göra.<br /><br />Jag hade pressjouren fram till sjukhusbesök och annat relaterat, och kan konstatera att det <a href="http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2423737.svd">mediala</a> <a href="http://www.sr.se/cgi-bin/ekot/artikel.asp?Artikel=2613445">intresset </a>har varit stort. Naturligtvis har det även <a href="http://knuff.se/q/centerpartiet+k%E4rnkraft">bloggats</a> mycket om Centerpartiets inställning i kärnkraftsfrågan.<br /><br />I min vrå av världen har andra spörsmål avhandlats, och jag har haft fullt upp med det (se nedan).Ulrika Ingemarsdotterhttp://www.blogger.com/profile/14456916668393825148noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-13339446.post-39343802307548448862009-02-03T21:39:00.006+01:002009-02-03T22:09:23.165+01:00Inte en dag som andraMånga dagar ställs all planering på ända, man får improvisera och skjuta upp måsten. Oftast gör inte detta något och livet går vidare.<br /><br />Vissa dagar när planeringen ställs på ända, undrar man hur man ska ta sig igenom dagen utan att gå sönder.<br /><br />Idag har jag varit på Södersjukhuset för att besöka en nära släkting som har "ramlat" i duschen. Skador: fraktur och blödning i huvudet. Lägg till detta blåmärken på hela kroppen.<br /><br />Vad är det som gör att kvinnor förnekar att de har blivit slagna? Det finns säkert massor med forskning och svar på detta men jag orkar inte söka sådana svar just nu.<br /><br />Urkramad disktrasa känner jag mig som.<br /><br />Min nära släkting och jag har haft mycket konflikter och vår relation är långt ifrån perfekt. Tvärtom faktiskt. Men att se henne som jag gjorde idag gör att mitt hjärta går sönder.<br /><br />I morgon polisanmälan!Ulrika Ingemarsdotterhttp://www.blogger.com/profile/14456916668393825148noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-13339446.post-1763489885381443382009-01-31T11:03:00.005+01:002009-01-31T13:45:32.417+01:00Ingo och IngemarAvdelning B79 på Huddinge sjukhus, hösten 2002.<br /><br />B79 utförde komplicerade demensutredningar. Att pappa vid den tidpunkten var sjuk var utom allt tvivel, men i vad visste vi inte.<br /><br />Det var inte många steg jag och pappa hade tagit hunnit ta på B79 när han, som redan då hade tappat lite av det sociala spelets regler, säger till mig:<br /><br />- Titta där är ju <a href="http://sv.wikipedia.org/wiki/Ingemar_Johansson">Ingemar</a> <a href="http://www.svd.se/sportspel/nyheter/artikel_2402169.svd">Johansson </a><br /><br />Och visst var det Ingo.Ulrika Ingemarsdotterhttp://www.blogger.com/profile/14456916668393825148noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-13339446.post-2029904910903892692009-01-25T23:50:00.002+01:002009-01-26T00:13:33.957+01:00MikrobloggandetSå har jag då uppdaterat till senaste bloggermall, ändrat lite på bloggens utseende, lagt till en sharebar och en friendfeed-widget. Att uppdatera länklistan får bli nästa projekt. Funderar dessutom på att lägga bloggen på adressen <a href="http://www.ingemarsdotter.com/">www.ingemarsdotter.com</a> som jag för tillfället inte utnyttjar.<br /><br />Har mycket tankar kring senaste tidens prat om mikrobloggar. Och precis som <a href="http://deepedition.com/2009/01/25/nej-mikrobloggen-dodar-inte-bloggen/">Niclas Strandh</a> så tror jag inte att mikrobloggarna dödar de "vanliga" bloggarna. Läs hans utmärkta inlägg där Niclas bland annat skriver:<br /><br /><span style="font-size:85%;"><span style="font-style: italic;">Det är det viktigaste - mikrobloggande handlar om konversation. Personer som Linda Skugge och Annika Lantz väljer att köra det som en envägskanal - vilket gör att de snart kommer att finna att ingen följer dem.</span></span><br /><br />Och just den passagen är jag inte säker på att jag till hundra procent håller med om. Alltfler inom den politiska sfären finns nämligen numera på Twitter, såväl tjänstemän som politiker. Centerpartiets partisekreterare, <a href="http://twitter.com/flanking">Anders Flanking</a> och Moderaternas dito, <a href="http://twitter.com/perschlingmann">Per Schlingmann</a> är två av dessa. Hur mycket kan vi då räkna med att de ska hinna konversera med sin följeslagare? Tyvärr tror jag, trots goda intentioner, att fullteckande agendor kommer att göra det omöjligt för vissa politiker att hinna med. Är detta då fel?<br /><br />Jag tycker inte det. Vi kan inte räkna med att de ska hinna följa och följa upp alla flöden som finns. Däremot bör våra politiker tänka på vad de kommunicerar och hur de gör det på sina mikrobloggar. Även det att följa sina följeslagare borde varje politiker som bryr sig om sina väljarkontakter göra. <a href="http://twitter.com/nya_moderaterna">Moderaterna </a>gör inte detta, och för det har de fått mycket kritik.<br /><br />Något rätt och enkelt svar finns nog inte (åtminstone inte i dagsläget) på hur politiker ska använda sig av mikrobloggar. I en post på <a href="http://mashable.com/">Mashable.com</a> skriver Ari Herzog under rubriken <a href="http://mashable.com/2009/01/23/president-obama-twitter/">"How should president Obana use Twitter"</a>:<br /><br /><span style="font-size:85%;"><span style="font-style: italic;">If nothing else, Obama could solicit the advice of his inaugural team who tweeted as </span><a style="font-style: italic;" href="http://twitter.com/obamainaugural">@ObamaInaugural</a><span style="font-style: italic;">, pushing more information than press releases. When I pressed them for information, they did reply, albeit in private direct messages. I suppose a DM is better than nothing.</span></span>Ulrika Ingemarsdotterhttp://www.blogger.com/profile/14456916668393825148noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-13339446.post-91315295172146760052009-01-24T16:25:00.014+01:002009-01-24T17:25:19.452+01:00Då och nuWow, känner mig som Bambi på hal is när jag skriver här efter ett långt uppehåll. Min Bloggersida ligger fortfarande på ett gammalt format, länklistan är inte uppdaterad och mycket har hänt sedan sist.<br /><br />När jag började blogga juni 2005 höll jag på att slutföra studierna i svenska på Stockholms universitet, jag hade inte startat mitt företag (ingemarsdotter kommunikation) och jag var inte politiskt aktiv. Dessutom var jag fortfarande i chock efter min pappas bortgång hösten 2004.<br /><br />Idag är jag projektledare för sociala medier på Centerpartiet, singel och har arbetat upp ett stort nätverk som jag är mycket glad över.<br /><br />Förlusten av min pappa kommer alltid att smärta men han finns med mig hela tiden, vilket är en enorm trygghet och ger mig stöd varje dag.<br /><br />Min personliga utveckling under de här åren är jag oerhört glad och stolt över. Att gå från ingenting, professionellt sett, till att vara där jag är idag har krävt en hel del ansträngningar.<br /><br />Vändningen kom någonstans när jag bestämde mig för att bli aktiv medlem i Centerpartiet (strax efter valet -06). Det var då nätverkandet och marknadsföringen av mig själv började på allvar. Eftersom jag är en social person genererade det faktiskt inte några större problem.<br /><br />Men som den väldigt självkritiska person jag är, tycker jag ju ändå att jag har kommit "igång" sent i livet. Livets hårda kanter har dock passerat mig alltför många gånger, och det har inte funnits utrymme för att komma igång tidigare. Detta kan göra mig väldigt förbannad emellanåt, men att gräva ner sig är ingen idé och tar alldeles för mycket energi. Kanske återkommer jag till anledningarna vid ett senare tillfälle.<br /><br />Hur jag går vidare med mitt bloggande vet jag i dagsläget inte. Antagligen kommer jag att publicera texter med stort varierande innehåll till jag hittar en form jag blir nöjd med. Känns mycket spännande. Måste ju också skicka ett tack till <a href="http://deepedition.com/">Niclas Strandh</a> som genom en Twitter-fråga igår fick mig sparka igång det här igen.Ulrika Ingemarsdotterhttp://www.blogger.com/profile/14456916668393825148noreply@blogger.com6