Leta i den här bloggen

06 oktober 2005

Boëthius kan inte vara på riktigt

"Målet är att det aldrig mer ska finnas något sådant som 'en stabil, gemensam identitet' för kvinnor."
Detta skriver Maria-Pia Boëthius på Brännpunktsplats i Svd idag, och menar att det är upplösandet av kvinnan som social varelse som är målet för den feministiska kampen med F! i spetsen.

Längre in i artikeln skriver hon:

"Alla kvinnor som vill leva exakt som i dag, kan naturligtvis fortsätta att leva exakt som i dag."

Varför får jag intrycket av att hon i dessa ord implicerar att det inte alls är okej för oss kvinnor att själva göra våra livsval, i alla fall inte om man väljer en väg som per definition är mer traditionsbunden än den Fi förespråkar? Jo, då hon några rader tidigare konstaterar att vi fortfarande lever i en patriarkal värld - kan det ju inte i hennes ögon vara försvarbart att vilja leva "exakt som idag".

Och här är själva essensen i många vänsterfeministers åsikter: det är inte okej att göra sina egna livsval, så länge man inte gör och tycker som de. Kvinnor tycks inte förstå sitt eget bästa, varför dessa feminister måste tänka och handla åt dem/oss. Fler än en gång möts man av denna retorik, som med pekpinnar ska visa oss andra vägen.

Maria-Pia Boëthius använder sig av många metaforer i sin debattartikel, men när hon drar in kvinnor som har dött i anorexia och skriver:

I dess spår ligger ormskinnen av unga kvinnor som dött av anorexia",

kan jag inte bli annat än förbannad. Att, för sakens skull, dra nytta av unga kvinnors kamp mot en fruktansvärd sjukdom är cyniskt.

När hon dessutom skriver att:

så kallade feminina män vars enda flyktväg är att operera sig till kvinnor - en ny fälla,

vet jag inte om jag ska skratta eller gråta över hennes dumhet. Hon underminerar med dessa ord det lidande som många män, när de har insett att de är transsexuella, genomgår.

3 kommentarer:

  1. Bra inlägg! Jag skulle just själv blogga om hennes inlägg. Det är en väldig svada och jag förstår faktiskt inte alls vad hon försöker säga. Det är som att lyssna på en helt osammanhängande person som lider av någon slags sjukdom.

    www.usablogg.org

    Lennart

    SvaraRadera
  2. Jag tror du reagerar alldeles för instinktivt. Huvudbudskapet är ju det motsatta mot vad du skriver. Själva poängen med "kvinlighetens" död är ju att det inte är en identeitet att vara kvinna, utan en identitet att vara människa och inom det är det naturligtvis upp till varje människa/kvinna att tycka, tänka, agera, göra de val hon vill.

    Lennart, vilken slags sjukdom gör så att man skriver som Maria-Pia?

    SvaraRadera
  3. Staffan: jag håller med om att att hennes tes är att vi är människor, och inte kön. Men likafullt menar jag att många feministers syn på hur detta skall nås är
    kompromisslös - och det är sålunda inte alls okej att göra sina egna val.

    SvaraRadera