Diskussionen om huruvida Alexandra Pascalidou har en spökskrivare eller inte fortsätter i Dagens Media:
Pascalidou hävdar med aggressiv röst att Kjell Häglund har fel, och bara vill åt blatten i henne. Han kan, enligt henne, inte stå ut med att en invandrartjej gör karriär. Och så vidare.
Kjell Häglund replikerar med att ångra sin förra krönika. Inte för att han for med lögner - tvärtom - utan för att han utsatte Pascalidous spökskrivare för ofrivillig uppmärksamhet.
Jag kan avslöja att jag gick två år i samma klass, på Kungsholmens gymnasium, som Pascaliodou. Vem tror ni hördes, syntes och tog för sig mest? Inget fel i det, men Alexandra försök inte inbilla dina läsare att du har haft ett hårt och svårt liv.
05 oktober 2005
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Alexandra kör ofta med ohejdad blatte-offer-retorik. Den synes mig väldigt ihålig. Som om hon delade erfarenhet från ett Rosengårdsperspektiv?
SvaraRaderaUsch. Därför blir man bara skadeglad när man läser spekulationerna om en spökskrivare.
Ja, och när man känner sig skadeglad, känner man sig jätteelak. Knepigt det där :-)
SvaraRadera...och när man är jätteelak kommer Alexandra klappa sig på knäna och ojja om hur sexistiskt och rasistiskt hon blir bemött.
SvaraRaderaOch jag fattade inte vad ditt inlägg och ditt minne av AP hade med hela spökskrivardebatten att göra...
SvaraRaderaDeeped: Det är mycket jag också inte förstår, som varför AP ofta tar till sin offerretorik.
SvaraRaderaMen att hon har förutsatt sig att lyckas, och också på många sätt gjort det tycker jag är häftigt. Det kräver sin kvinna.