Carolina Klüft är en hyllad och populär idrottsstjärna, hon är just nu en av världens bästa (den bästa?) mångkampare. För detta är hon värd all respekt och beundran, och svenskarna älskar sin Carolina (efternamn är överflödigt för den folkkära). Detta har dock fler dimensioner än bara värdet av hennes guldmedaljer - hon är en av oss. Det vill säga: Carolina är inte märkvärdig, hon är den hon alltid har varit; pengar är inte allt för henne och därför lockar inte heller det glamorösa liv som hon nu borde har råd att leva. Och för detta hyllar vi henne.
Men är detta verkligen sant, är Carolina verkligen så oskuldsfull som hon verkar. Naturligtvis inte. Carolina Klüft har lyckats idrottsmässigt - men även med sitt varumärke. Klüft levererar det vi vill ha. Som svar på: "Vem är världens främsta idrottare genom tiderna?", i dagens Svd svarar Klüft:
–Det är en för svår fråga att
svara på för en 22-åring. Jag
tycker det är alldeles för svårt att
jämföra olika idrotter med varandra.
Det är många som gjort fantastiska
prestationer.
Carolina klüft vårdar sitt varumärke, och det är helt okej. Frågan är bara varför det är så fult att vara någon i Sverige? Om du tycker att du är bra, och framgångsrik räkna inte dina vänners stöd, ty vi lever i jantelagens förlovade land.
25 juli 2005
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Jag håller med. Stefan Holm och Carolina Klüft är nog de mest präktiga och obehagliga idrottsstjärnor Sverige haft.
SvaraRaderaTacka vet jag Patrick Sjöberg, den rökande och kaffedrickande höjdhopparen. Eller Patrick Kristiansson, som grät och gjorde slut med Carolina av ren bitterhet, som inte klarade av att stå i skuggan av sin tjej, som värnade det lilla som var kvar av manligheten. Det vill säga, man ska våga vara någon, inte bara när man är duktig, utan även när man är dålig.