Könens ordning

Ofta hamnar jag i en återvändsgränd när jag vill diskutera kvinnans roll i samhället ser ut. Å ena sidan möts jag ofta av en argumentation som pekar på kvinnans underordning i ett patriarkalt samhälle (här finnstill synes inte utrymme för en lekmans åsikter), å andra sidans argumentering pekar på den biologiska skillnaden män och kvinnor emellan (en kan föda barn den andra inte). Punkt slut. Här kommer man inte längre hos något av "lägren".

Diskussionen med dem som tycker att kvinnor fysiskt är svagare än män tenderar att gå i stå; vad ska man svara när någon säger att "vi är ju olika". Så vi är svagare, jaha och? Förklarar det varför en majoritet av kvinnorna fortfarande är de som utför det tunga hemarbetet (förhoppningsvis är de sena 70-talisterna och 80-talisterna mer jämställda i den bemärkelsen)? Självklart inte.

Lika svårt är det att komma till tals hos de som tycker att samhället per definition är ett patriarkatets diktatur. Jag har vid ett flertal tillfällen vädrat åsikter som tar avstånd från rörelser som FI, där jag till exempel tycker att den tydliga vänsterorienteringen gör feminismen alltför partipolitisk, det skulle jag inte gjort; dörren till fortsatt diskussion stängdes fortare än kvickt.

Efter att ha i måndags ha tittat på TV4 programmet Rosengren, med ämnet Vad vill feministerna? fick vi en annan synvinkel på feminismen, än den Schymanska som medierna gärna citerar, genom Petra Östergren (som själv kallar sig just feminist). Genom att problematisera flera "självklara" begrepp som t.ex. patriarkat öppnar hon upp för en diskussion som kanske fler kan ta till sig. Läs gärna om Petra Östergren och hennes forskning på:

http://www.petraostergren.com/