Intellectio

Vad skönt det är med svart på vitt; att genom en bok få veta att det man gör är rätt. Att man har tänkt rätt.

Snart en filosofie kandidatexamen i svenska (fattas en nästan färdig c-uppsats), och jag är snart där ute. På arbetsmarknaden. PR lockar mig, har viss erfarenhet men inte tillräcklig. Förkovran behövs, och därför läser jag sålunda också böcker i ämnet. Jag sniffar som en hund för att snappa upp så mycket som möjligt. Och för att det är så förbannat roligt. Varför läser du den tidningen frågar man mig när jag prenumererar på DI. Resumé, varför? Jo, för att få se om där finns något användbart för mig, det kan vara en aldrig så liten notis - men den kan vara något för mig att bygga vidare på. Och nej, naturligtvis hinner jag inte läsa allt men det har jag inte heller haft som intention. Inom retoriken pratar vi om att låta växa, för att sedan beskära! Absorebera alltså så mycket som möjligt, och ta sen bort det överflödiga.

Därför var det en kick att i den PR bok jag nu plöjer läsa just ett sådant konkret råd: "Bredda din mediekonsumtion". Det är ju precis det jag gör. Inser dock att min mediekonsumtion fortfarande är för smal, och borde breddas än mer. Dags, även för mig, att inte låsa fast tankarna. Att inte inskränka mig.

Den svarta texten mot den vita bakgrunden (i PR-boken) var bara en bekräftelse på det jag innerst inne visste var rätt väg att gå.