Leta i den här bloggen

09 mars 2006

Göran Persson säger det folk vill höra [uppdaterad]

Språkförbistringen inom demens- och äldrevården är ett problem, vilket jag har skrivit om förut. Det gäller såväl svenskar som vårdas av icke-svensktalande, som icke-svensktalande som vårdas av svenskar.

Demens är en sjukdom där man förr eller senare drabbas av språkstörningar, varför det är viktigt med personal som behärskar den sjukes modersmål. Att en stor del av just personalen på demensboenden inte behärskar det svenska språket är därför ett stort problem, vilket det tycks blundas inför. Det politiskt inkorrekta i att säga detta gör att luften dallrar, och man - jag - måste förklara att det inte alls handlar om främlingsfientlighet, utan om en vanmakt som uppstår när jag ser hur många sjuka missförstås enbart för att man inte talar samma språk.

Politiskt korrekt var däremot Göran Persson när han besökte ett äldreboende i Rinkeby häromdagen:


I demensvården kommer behovet de närmaste åren att öka av personer som har både vård- och språkkompetens. De äldre invandrare som blir dementa tappar ofta svenskan och behöver därför personal som kan tala deras modersmål.
Detta är, ursäkta svenskan, rövslickeri för att vinna några röster. Självklart ska äldre invandrare ha tillgång till adekvat och kompetent vård. Men varför pratas det så sällan om att många äldre svenskar behöver personal som kan tala deras modersmål - och att de faktiskt inte har tillgång till det idag?

[Uppdaterad] På förekommen anledning (suck att jag måste påpeka detta) vill jag bara säga att jag - självklart- har mött underbar icke-svensk personal inom demensvården. Det handlar inte om personer eller nationalitet, det handlar om språk.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar