Leta i den här bloggen

12 november 2005

Dags att skrota substantivet solidaritet?

Kerstin på Motvallsbloggen skriver:

På samma sätt pågår smygkampanjer som ska få oss att tänka annorlunda vad gäller hela samhället. Högern och den ekonomiska eliten har arbetat flitigt de senaste 30 åren, via Timbro med underorganisationer, för att förändra människors sätt att tänka och tycka och svensk företagsamhet har pumpat in miljarder i den propagandaapparat som ska åstadkomma omtänkandet. Den som bestämmer innebörden av orden behärskar människornas tankar och därmed åsikter.


Så har vi exempelvis de senaste 20 åren fått lära oss att ordet ”solidaritet” står för något fult. Istället för att beteckna ”ömsesidig hänsyn och hjälpsamhet, gemensamt ansvarstagande för varandra”, som ordet betytt tidigare, har alltfler av oss redan lärt sig att förknippa ordet med ”kollektivistiskt, kommunistiskt förtryck”. När denna föreställning har accepterats har propagandamakarna lyckats ladda ordet med en ny och negativ värdeladdning. Vi har då lärt oss att associera ”solidaritet” till något obehagligt. Vem vill sedan vara solidarisk eller ha ett solidariskt samhälle?

Så här svarar jag henne:

"Världen förändras, så gör också människors värderingar. Att påstå att högern har smyginfiltrerat människors åsikter är en grov förolämpning mot den självständigt tänkande individen. Eller är det så att det är just på det sättet som vänstern har arbetat, och du därför tror högern om samma sak. Dessutom lever vi, om jag inte missminner mig, i en demokrati där alla har rätt att ha vilken åsikt de vill.

Att solidaritet bland många i dag år 2005 inte förknippas med något bra, får väl anses som ett sunt uttryck för tidens gång. Man kan mycket väl hålla med om grundinnebörden av o r d e t solidaritet, men då det ordet helt har övertagits av vänstern är det inte konstigt att man ogärna tar det i sin mun. Att vara solidarisk i vänsterns drömsamhälle tycks vara liktydigt med att offra sig för "partiet", liksom att det är fult att kunna åstadkomma något själv. Den som lyckas är en förrädare.

Dessutom verkar solidaritet bara vara förknippat till den svenska ariska rasen, där lettiska arbetare inte är välkomna hit, där facket gör en skenmanöver och ljuger ihop en historia som inte har med sanningen att göra. Allt för att de inte ska stanna kvar i Sverige. Så mycket var den solidariteten värd."

Efter att ha läst hennes inlägg en gång till inser jag att jag missade detta:

... avsky solidaritet och kollektivt ansvarstagande och vi ska lära oss att vi aldrig kan åstadkomma något tillsammans... mer än skapa sin egen individuella och av andra oavhängiga lycka förstås.

Detta verkar vara fundamentet med vilken vänsterkrafter har styrt människor under alldeles för lång tid: Man har fråntagit människor sin tro på sig sjäva, och skulle individen på ett eller annat sätt lyckas (vilket ju i vänsterns värld får förstås vara att lyckas ekonomiskt) ska vi genast skämmas för detta. Jag är också vansinngt trött på att hela tiden stämplas som osolidarisk bara för att jag röstar blått - dessutom har de mest egoistiska människor jag stött på varit sådana som har röstat rött. Slump eller inte, men så har det varit.

7 kommentarer:

  1. Ha ha, underbart hur en liten marginal-lobby grupp som Timbro plötsligt kan bli spindeln i nätet i en massiv höger-konspirations propaganda-apparat. :D

    SvaraRadera
  2. ..kanske ska tillägga att jag tycker väl om Timbro, men det får en rätt oproportionerlig roll i alla vänsterns konspirationsteorier..

    SvaraRadera
  3. "dessutom har de mest egoistiska människor jag stött på varit sådana som har röstat rött. Slump eller inte, men så har det varit."

    Det kallas "tragedy of the commons". Ingen behöver ta ansvar för något, så det gäller bara att roffa åt sig så mycket man kan, medan det går.
    Att rösta rött och vara egoist är ingen motsats, snarare en logisk följd av det. Som Orwell skrev redan i "Grisfarmen", "alla djur är jämlika, men en del är mer jämlika än andra", så givetvis så anser de som röstar rött att de har rätt till den extra mjölken de lägger beslag på, precis som grisarna ansåg... Grymt...

    SvaraRadera
  4. Wille: och angreppen på Timbro fortsätter på Motvallsbloggen igen och igen... Vad har de gjort henne, undrar man.

    SvaraRadera
  5. Erik: ska nog utöka mitt ordförråd, och införliva solidaritet i var och varannan mening. Det verkar ju räcka, precis som du säger. Bra idé :)

    SvaraRadera
  6. Just det, det minns jag nu... Begreppet "Tragedy of the Commons"

    En bekant berättade om ett annat uttryck för det, ett uttryck denne stött ihop med i samband med Sports Management-studier.
    Likt "Tragedy of the Commons"

    "Social loafing" vill jag minnas det hette...
    Illustrerat som exvis om ett litet sällskap hjälps åt att knuffa en bil så märks det kanske inte om ngn bara låtsats att knuffa utan att faktiskt göra det.


    Zev

    SvaraRadera
  7. Vänstern har själv förstört ordet och gett det en ny innebörd. "Vi måste ha solidaritet" betyder numera "Vi måste ha tvångsfinansiering". Man har helt enkelt en människosyn som innebär att vi inte är förmögna (no pun intended) att hjälpa varandra om vi inte tvingas till det.

    SvaraRadera