Leta i den här bloggen

12 september 2005

Förrädisk trygghet?

I gårdagens DN debatt skriver David Eberhard, överläkare i psykiatri, om det behov av trygghet som han till mångt och mycket tycker genomsyrar Sverige. Vi är trygghetsnarkomaner, säger han. Och ja, jag är beredd att hålla med honom.

Håkan Jacobson (haja.nu) har också skrivit om denna debattartikel, han
skriver:

Varje förändring av rådande politiska system (nästan oavsett om det gäller anställningslagar, ersättningsnivåer eller betyg i skolan) kritiseras av socialdemokraterna för att vara en attack mot tryggheten. Vid stämman i Örebro flaggade Fredrik Reinfeldt för att han ville genomföra förändringar - trygga förändringar.
Inte bara har vi behov av trygghet, utan jag tror att väldigt många känner efter väldigt mycket. För mycket. Det är inte farligt att må dåligt ibland, men däremot kan fokuseringen på det egna måendet få för stora proportioner. Att hela tiden söka efter förklaringsmodeller till varför man mår på ett visst sätt är bara kontraproduktivt, och kan vara handlingsförlamande.

I en delvis annan kontext
skriver Johan Norberg, det inte desto mindre sanna och absolut applicerbara:


Research tells us that optimism works. People who think that they are in control of their lives go on to be more successful than others, whereas those who indulge in victimisation and think that someone else is to blame for their problems are most often proven right in their pessimism.

4 kommentarer:

  1. Du skriver: "Att hela tiden söka efter förklaringsmodeller till varför man mår på ett visst sätt är bara kontraproduktivt, och kan vara handlingsförlamande."

    Jag håller med, men vi måste vara medvetna om vissa skillnader. Jag hoppas du pratar om mindset, om inställning, attityd, och även om en viss oroväckande vilja att stämpla och kategorisera människor efter sjukdomstillstånd. Alla bokstavssjukdomar är ett bra exempel på detta. Jag tror säkert att en människa som hela tiden beskrivs efter en sjukdomsbild, kommer förmodligen att accentuera och agera i enlighet med den.

    Men. Sedan finns livssituationer då människor blir låsta i handlingsförlamade positioner. För att ta sig ur sin situation kan det mest effektiva sättet då vara att vada genom och förstå rotorsaken till det onda. Dvs, här återfinns terapin när den fungerar, och det tror jag att den i många fall gör. Viktigt bara att inte sitte och känna efter själv, då är det ofta omöjligt att strukturera sin disposition.

    För att nå ljuset måste vi resa i mörkret.

    SvaraRadera
  2. För att ta sig ur sin situation kan det mest effektiva sättet då vara att vada genom och förstå rotorsaken till det onda.

    Vad är en "situation", och kanske finns det inte alltid en rotorsak. Essensen av mitt resonemang är ju att jag tror att många - inte alla - känner efter för mycket. Observera att jag inte pratar om de som faktiskt har diagnosticerade sjukdomar.

    Faktum kvarstår att trygghet kan vara passiviserande. Allra helst om den kommer från staten.

    SvaraRadera
  3. När det gäller staten, så håller jag med. För att sänka nivån på denna debatt lite, minns jag ett citat från Mobbade Barn Med Automatvapen (ett förträffligt bandnamn):
    "Det är vi
    som alltid trampar i klaveret
    Det är vi
    som alla snackar om
    men inte nån känner
    dom som förvred sverige
    och smutsade ner folkhemmet"

    Kanske är det dags för lite nedsmutsning av trygghetsfasaden.

    SvaraRadera
  4. Du menar att det finns ett förrädiskt tänkande där tryggheten står i centrum, men egentligen inte existerar?

    Om ja, vad är din tes?

    SvaraRadera