Leta i den här bloggen

24 februari 2006

Show me the money!

Härmed utfärdas en varning: Detta inlägg kommer inte göra anspråk på att vara skrivet i ett trevligt sinnestillstånd. Tvärtom vill jag påstå att jag är förbannad.

Så här: En kompis till mig är skyldig cirka åttahundra kronor. I oktober 2004 skulle jag gå och titta på Jonas Gardell med nämnda tjejpolare. Jag la ut för biljetterna. Inga problem. Men det var när min pappa råkade gå och dö som det hela problematiserades. Showen råkade infalla på samma dag som pappas begravning. Vi kom överens om att hon skulle ta bådas våra biljetter för att ta med sig någon annan; min sambo överlämnade dessa 400-kronors dyrgripar och sa något i stil med - Pengarna kan ju du och Ulrika göra upp om senare. Absolut, sa hon.

Har jag sett skymten av dessa pengar? Nej.

Har jag påpekat faktumet flera gånger? Ja

Utan att gå som katten kring het gröt har jag alltså tvärtom konfronterat henne flera gånger. Utan resultat. En gång sa hon "på skoj" - Är du fattig eller?

Galen!!!

Och nu kommer vi till den delen av mitt sinnestillstånd där jag inte kommer att göra anspråk på att vara saklig (men ändå mena det jag säger) - naturligtvis sympatiserar hon med (s), och hennes kille likaså. Men drar de sig för att utnyttja folk eller situationer som gagnar deras sak? Så klart inte. Killen är tydligen inte så pigg på att umgås med hennes kompisar med ett undantag, och detta tror min kompis beror på att "de ju brukar bjuda på mat".

En annan s-sympatisör jobbar på ett av våra statliga verk, Naturvårdsverket, och tycker inte att hans kollegor ska lägga sig i om han går hem vid tre-tiden på dagen. Han gör minsann som han vill.

Och på s-kansliet på Sveavägen sitter Mats Lindström och tycker det är helt okej att förtala Reinfeldt för som han säger:

Under min föräldraledighet upplevde jag en frustration eftersom jag tyckte att det bara var socialdemokraterna som granskades i media.
Mönstret går igen och igen och igen: Så länge det gagnar den egna individen eller gruppen är det okej att ta till vilken metod som helst.

Ursula Berge, nyanserad socialdemokrat, säger i Di:

Demokratins problem i det här landet är att det finns alldeles för många som är extremt ekonomiskt och socialt beroende av socialdemokratins politik. Just därför att socialdemokratin är deras födkrok är det få socialdemokrater som vågar kritisera partiet.
Man vet vad man har, men inte vad man får. Dags att våga språnget för en gångs skull. Om ett regeringsskifte ger mig mina pengar tillbaka tvivlar jag dock på.

8 kommentarer:

  1. Det var väl en fin övergång från att en vän är skyldig dig pengar, till att det är en allmän tendens bland sossar.
    Jag har en kompis, en riktig råmoderat, som köpte en bil för 5000 kr från en annan vän, också moderat. "Du kan ge mig pengar när du har tillgång till det", sa moderaten som sålde bilen. Det var 7 år sen. Efter ett antal påpekanden har nu moderaten som sålde bilen gett upp, förmodligen får han aldrig se några 5000 kr.

    Så går det när moderater gör affärer. Eller?

    Dumskallar finns överallt, det har sällan med partipolitisk tillhörighet att göra.

    SvaraRadera
  2. Kära Dan, jag pratar egentligen inte om att vara skyldig någon pengar (även om nu detta exempel var på riktigt); det är en metafor för den dubbelmoral jag tycker att många röda människor idkar. Och eftersom det ständigt skre, vill jag påstå att det är en trend snarare än en slump.

    SvaraRadera
  3. Tja, det är väl alltid svårt att illustrera en tendens med en anekdot. Tendensen finns dock, detta med att inte ta andras pengar på allvae. Det behöver man bara fundera kring pampar och deras utnyttjande av sin ställning för personliga favörer (t ex den tjusiga historien med skärggårdshusen...eller gå före i bostadsköer osv). Många exempel blir det. Och vilka är det nu som alltid kastar 'solidaritet' i ansiktet på dem som t ex vill sänka skatter? Samma typer som skor sig själva.

    SvaraRadera
  4. Just så.

    Och Danne, jag tycker att det är värre när en trumpetare av solidaritet går stick i stäv med sitt budskap.

    SvaraRadera
  5. De flesta av oss rödingar förnekar att äganderätten är det heligaste i världen, och förkastar därmed premisserna för ditt argument. Så länge inkomst och levnadsstandard samvarierar med social klassbakgrund så finns det inget rättvist i att individen får "behålla sina pengar". Om alla startade på samma position i livet så vore din ståndpunkt mera rimlig.

    Rättvisan kräver 100% arvsskatt - bland annat.

    SvaraRadera
  6. "En gång sa hon "på skoj" - Är du fattig eller?"

    Det hade rykt ur mina öron...

    Rj - har du blivit tokig? Förklara!

    SvaraRadera
  7. Peter: Det rök kan jag garantera.

    RJ: Vad är det som är min premiss menar du?

    Och i det aktuella fallet kan jag berätta - vilket i och för sig är helt irrelevant - att jag då var studerande, och kompisen hade en bra lön. Är detta i din värld fortfarande rättvist?

    SvaraRadera
  8. Hej Ulrika!

    Jag tycker självklart att du blev orättvist behandlad av din kompis som inte tog sitt ansvar och betalade för biljetterna. Jag beklagar detta.

    Men det är minst lika beklagligt att läsa hur du sedan anknyter det som hänt till en partipolitisk tillhörighet "naturligtvis sympatiserar hon med (s), och hennes kille likaså. Men drar de sig för att utnyttja folk eller situationer som gagnar deras sak? Så klart inte. Killen är tydligen inte så pigg på att umgås med hennes kompisar med ett undantag, och detta tror min kompis beror på att "de ju brukar bjuda på mat".
    "En annan s-sympatisör jobbar på ett av våra statliga verk, Naturvårdsverket, och tycker inte att hans kollegor ska lägga sig i om han går hem vid tre-tiden på dagen. Han gör minsann som han vill."



    Här handlar det väl snarare om ett sunt förnuft och beteende. Eller?


    /Marie Sandberg

    SvaraRadera